Det har varit några "stormiga" nätter nu. Leonidas har inte alls velat sova själv. Han vill ligga nära som ett klistermärke, klibba fast in på huden. Han har viftat med armarna i sömnen så att han väckt sig själv (för att inte tala om mig) varpå man fått försöka få honom att somna om och om och om. Och enklast är att låta honom äta, det är ju något knarkigt i bröstmjölk som gör barn lugna. Det fungerar hyffsat. Han ligger och krafsar med sina små fingrar på mig medan han försöker hitta lugnet. Han kommer till ro, jag däremot, not so much. Det tok-kittlas! Blir galen! Och ännu mer galen när jag inte får sova på nätterna. Jag ser helt hålögd ut, tur man har concealer.
Men något har hänt. Idag ålade han för första gången. (Om man inte räknar när han åkt baklänges?) Han drog sig fram och runt i gymmet och jagade efter leksakerna som låg utspridda. Jag såg inte när det hände först, bara att han befann sig på ett helt annat ställe än där jag lämnade honom då jag gjorde frukost. Men så observerade jag honom en stund där han höll på och visst tusan tog han sig runt. Snurrade runt på mage med hjälp av armarna. Ett fantastiskt kliv!
Igår preparerade vi vagnen också, bort med korgen och fram med sittdelen. Det blev ett snabbt beslut efter att vi fått konka hem honom i famnen på vägen hem från bion igår (Sex and the city 2). Han har varit dödsleds på att ligga där och inte se något i flera veckor nu, bara jag och Pär som inte velat inse att han är stor nu. Det blir invigning på en stund... 5 månader är han nu. Sjukt!
Tittar på nyhetsmorgon medan jag bloggar. De har intervjuat Chris Isaak. Blir glad av honom. Wicked game är en fantastisk låt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar