Språnget

Har tagit ett stort språng. Det nya livet... som började när Leonidas föddes, eller blev till, vilket som. Det började då det som jag sagt aldrig skulle hända i mitt liv hände. Och igårkväll ett "språng" till. Jag joggade. Helt otroligt. Jag som gnatat om hur mycket jag hatar att springa sedan typ 6:an. Och det bästa var att jag faktiskt tyckte det var kul. Jag kunde inte hålla mig på joggnivå, jag sprang! Snabbt! Det är kul när det går snabbt. Men visst, har inte konditionen att hålla på länge men skit samma, det är en start. Vi promenerar minst en timme varje dag, om ett par månader kommer jag flyga fram! Sanna mina ord.