En natt på akuten

När vi skulle byta kvällsblöjan (precis innan han ska sova alltså) igår så såg vi att hans genitalier var rödfläckiga och det var svullet. Dessutom hade han kräkts flera gånger vilket han aldrig gör i vanliga fall och så lyckade vi hitta tre skumma röda prickar på hans rygg. Ni vet - leta symptom. Allt var mycket konstigt så vi ringde sjukvårdsupplysningen vars rekommendation var att åka till akuten och kika. Sagt och gjort. Det var tomt uppe på Universitetsjukhuset, ingen kö. Härligt tänkte vi. Leonidas sov i bilbarnstolen. Vi satte oss och väntade med kölapp i handen. 20 min fick vi vänta, fast vi var först i kön. Bittert, men det var inget mot vad som skulle komma. Vi går in i rum 1 och förklarar alla symptom vi hittat och blir sedan tillsagda att vänta i väntrum 2. Efter en 10 min blev vi hämtade av en oförskämt pigg sköterska till ännu ett rum där vi fick förklara ytterligare en gång, exakt samma och blev sedan tillsagda att vänta. Vi väntade och väntade. Ingen barnläkare kom. Den oförskämt pigga sköterskan däremot, hon kom in och tyckte att vi skulle ta ett urinprov på Leonidas. Jaaa. Då var klockan kanske 23.30. Men där satt vi, med en liten plasmugg på lille pilleville och väntade ytterligare. Såklart han inte pinkade, han är en bebis. Han pinkar inte på kommando. Vi testade doppa handen i ljummet vatten, vi gjorde "kissljud" men inget hjälpte. Men Pär blev nödig istället, och så fort han lämnade rummet så kom det. Triumf! Detta för att de 5 min senare skulle konstatera att allt var bra. Så mycket jobb för oss och så tar det 5 min för dem. Hade de inte kunnat doppa sin sticka i hans blöja eller något? Gah. Sedan kom barnläkaren rätt snabbt efter det, strax efter tolv. Han busade med Leonidas, tittade lite, tyckte inte det såg ut att vara någon fara. Pratade lite avslappnat och förståndigt med oss hönsföräldrar och sedan var det klart. Kul. Kul kväll. Men skönt att allt var bra ändå, det är ju ändå det man vill höra i slutändan även om det är drygt att vänta. Det är så dramatiskt att vara småbarnsförälder. Aldrig tråkigt!