Vi pratar inte

Pär och jag lider av ordentlig kommunikationsbrist just nu. Han har nämligen tappat rösten och får inte fram ett pip. Det är väldigt tyst här hemma. Visst jag försöker men möts mest av en tumme upp (ja) eller tumme ner (nej). Leonidas far runt och pratar i alla fall. Som att han försöker fylla det tomrum som uppstått. "DADA DAAA DA MAA DA MA". Snacka om sjuka familjen. Nu är det jag som ligger där med feber och känner mig snurrig. Tack och lov och peppar peppar, så har inte jag fått deras hosta. Pär hostar så han skrämmer Leonidas på nätterna. Han kliver upp och hostar som en galen och Leonidas ligger i sängen och gnyr och smågråter oroligt. Hoppas han inte får men för livet, lill vännen. Ska fokusera på att bli frisk innan helgen, för nu börjar jag faen utveckla klaustrofobi. Ingen frisk luft och ingen att prata med. Fy faaan för att vara sjuk alltså. Bläää.