Funderar mycket på dop... innan Leonidas föddes hade jag sagt aldrig i livet men nu så känns det faktiskt som någonting jag ändå vill göra, fast på vårt sätt. Jag tycker att det är en fin cermoni och sedan så vet jag att vi kommer få väldigt stor frihet att göra någonting som är kul och icke traditionellt då vi har valt en präst som vi känner väldigt väl. Spenderar sena kvällar med att leta symbolisk musik och har redan tillfrågat min bror Kaj om han vill bli Leonidas fadder. Han sa ja, men bara under förutsättningen att han får kalla sig Gudfar. Det får han väl.
Jag tycker som om att ha saker klara i god tid, jag vill kunna skicka ut inbjudningar och veta att allt är under kontroll... och det kommer det vara så fort de yttre omständigheterna så som lokal och datum är på plats. Eller inbillar jag mig? Aldrig planerat "släktträff" förut.
5 kommentarer:
haha, måste kommentera innan jag ens läst hela inlägget. Har bara läst första meningen... Och tillägger:
Innan du blev med barn hade du sagt: "Aldrig barn". hihi, var bara tvungen. ;-)
/OFLY
Klart du har det under kontroll Gigl! Det blir så bra så ska du se. =)
Kram
man ska ALDRIG säga aldrig, det har jag lärt mig! ;D
jag tror det blir bra, men det är många lösa trådar vilket jag kan tycka är lite jobbigt... men visualiseringen av det hela är fin. ;)
Sötnosen, visualisering är superbra!
Men också att inte ha för höga förväntningar på den.
Det blir liksom bra även om det inte riktigt, riktigt blir som du/ni har tänkt det.
All lycka till iaf! <3
/OFLY
tack så mycket! "jag kan flyga jag är inte rädd" ;) ärligt talat är jag nog mest nervös över att stå längst fram i kyrkan.. rädd att gud sätter en blixt i mig för att h*n inte tycker jag hör dit... och sedan har jag en hel del scenskräck också vilket inte gör saken bättre direkt. ;D
Skicka en kommentar