Ensamma veckan

I veckan måste Pär resa igen. Jobbet som kallar. Jag och Leonidas ska roa oss solo, och det är väl inte ett problem i sig. Vi har alltid trevligt. Men vi saknar Pär när han är borta. Två dagar känns inte så farligt, men nu ska han vara borta fyra. Det är inte kul alls faktiskt. Då är det skönt att veta att det var därför vi flyttade hit till Umeå, här är jag aldrig ensam. Det är såhär just nu, att Pär reser och far... det är okej och jag hoppas att han har det bra under sina resor. Sen hoppas jag väl också att han hittar någonting annat lite längre fram, efter sin pappaledighet. Borta bra men hemma bäst liksom.

På fredag ska jag på läkarbesök igen för att kolla upp knölen på halsen. Jobbigt att Pär är borta då. Läskiga jävla knöl.

Längtar till helgen igen, det är likadant oavsett om man jobbar eller inte, man längtar alltid till helgen.