En sjuhelsickes bioabstinens

I sommar har vi haft en oerhörd barnvaktstorka då nära och kära har varit antingen utomlands eller bosatt sig 40 mil bort över sommaren. Det har i och för sig inte gått någon nöd på oss då vi haft massor av annat för oss men det har kliat lite i bionerverna. Film på film på film har haft premiär under tiden. Så igår, äntligen(!), fick vi gå på Bridesmaids! Hahaha, sjukt rolig - bitvis totalt utflippad! Gå och se!

Megan: I'm life Annie and I'm biting you in the ass! (Bites Annie in the ass)

Givetvis drogs tankarna till vårt bröllop efter en sådan film. Googlade tärnklänningar och brudklänningar i timmar efteråt. Ja det blev inte mycket djupare än så... känner mig rätt trygg i de beslut vi tagit hittills. Och min syster kommer bli den bästa "maid of honorn" någonsin. Vad fan kallas det på svenska? :D



Nu är det bara 411 filmer till jag vill se, Green Lantern, Transformers 3D, Harry Potter, Kyss mig och så vidare och så vidare.. gah.

Åh, är en sån filmknarkare.

:P

Nej men om man skulle blåsa liv i gamla "Bettan" igen?

Jag saknar bloggandet. Antar att jag saknade inspiration. Men tror att den är tillbaks nu. Har hänt massor av saker sedan sist men tänker inte sammanfatta utan börjar helt på ny kula. Vad händer här och nu? Har semester och njuter i fulla drag. Vi planerar bröllop, 4:e Augusti 2012 är festlokalen preliminärt bokad till. Bara kyrka som fattas. Jag hade gärna gift mig intill älven, havet eller en liten glimmrande sjö men för Pär är kyrkan viktig så en sådan får det bli. Sedan har vi valt ett färgtema och bestämt oss för att hålla allting så litet som möjlig, för att undvika scenskräck i största möjliga mån. Vi har kollat på menyer och börjar knåpa på en playlist till både vigsel och fest. Har frågat min syster om hon vill vara tärna också, idag faktiskt. Iiih, det blir lite pirrigt när man börjat fatta en massa beslut, men också mer verkligt och det är bra för nu jäklar börjar jakten på bröllopsformen. Kanske därför jag behöver bloggen igen. För att dokumentera mina fram- och motgångar och vägen mot altaret. Ska bli så fantastiskt fint. Jag längtar tills jag får kalla mig fru. Och Pär för make. Och alla våra dagar. Och nu blir det lite corny så känsliga läsare får anse sig varnade. Jag har en glad, busig, klok liten son som pussar mamma och pappa tills han somnar på kvällen och som är så vacker att sitta och titta på där han ligger att man nästan inte kan förstå. Har en omtänksam och kärleksfull man som jag inte kan sluta pussa på... Det finns många människor här i världen som inte vill en väl, det har jag verkligen fått känna på de senaste månaderna. Men med en familj som min, då klarar jag allt. Inget är vikigt förutom dem.

Jag hoppas ni saknat mig, för det har jag!