Sushiiii!

Nu när man jobbar får man ju ta sig ut och hitta bra matställen. Jobbet är inte det roligaste, en liten ynklig salladsbuffé. Det ska vara bra mat, inga burgare med strips. Självklart faller favoriten på sushi och idag upptäckte jag något så himmelskt som att man kan köpa sushilådor till lunch, färdigpackade från en restaurang. Sjukt gott. Mammas tips. Mammor kan. Vanlig sushi drar ju lätt iväg över hundralappen men där kostar min favolåda 55 spänn. O herre gud vad sushi jag kommer äta.

Annars då?

Imorgon är det nyår och på lördag fyller Leonidas 1år. Så idag ska vi hämta ut
krokodiltårta och fixa kalasprylar så vi är redo. Herregud vilken dag att fylla år alltså, man inser det, såhär i efterhand.

Gott nytt år med er!

Jag jobbar igen

Jag har börjat jobba. Ni anar inte vilken tröskel det var att komma över. Gick omkring i flera dagar och bara stortjöt så fort jag tittade på Leonidas. Inte för att jag trodde att han skulle ha det dåligt utan bara sådan saknad och svårt att släppa allt.. jag har haft 100% koll på alla hans behov hela hela tiden i ett år, det är inget man släpper över dagen om man säger så. I alla fall så trivs jag bra på nya jobbet, känns jädra kul att få ha en input och lära sig lite nytt, träffa folk och prata om annat än bebisar med bebisar. Men även om jag trivs så helt ärligt, jag ser fram emot nästa mammaledighet. ;)

Frieriet

Jag fick världens bästa julklapp i år. Vi vaknade alla tre klockan åtta och Pär hoppade upp för att byta på Leonidas och fixa välling. Jag låg kvar i sängen och drog mig eftersom jag visste att vi skulle ge Leonidas en morgonjulklapp. Så kommer de tillbaks och Pär bäddar ner sonen under täcket och vi myser medan han tänder ljus och tar fram en julklapp. Så öppnar Leonidas sin och tycker det är fantastiskt roligt att prassla runt med pappret, julklappen var däremot mindre intressant. Så reser jag mig ur sängen och tänker kliva upp för att äta frukost. Pär insisterar på att jag ska lägga mig igen varpå jag menar att "vaddå, jag är väl ingen småunge heller?" och buttrar mig. Lägger mig och tänker att jajja låt honom hållas. Så hämtar han ett platt fyrkantigt paket och säger fina saker som jag blev för paff för att komma ihåg. Något om att han älskar mig och att han vill gifta sig med mig och så säger jag "ja jajajaja ja" typ hundra gånger. Och samtidigt har jag öppnat paketet och innuti ligger ett halsband med en platt ring av guld med en text "Jag vill dela varje dag med dig" och på baksidan ingraverat "Pär&Gisela&Leonidas&". Ett extra &.. så himla himla fint. Så satt vi där inne i vårt lilla rum hemma hos hans föräldrar och kramades och pussades medan Leonidas tittade på med stora ögon. Sedan smög vi upp och tittade finurligt på varandra då och då och sedan berättade vi för nära och kära allt eftersom. Thats the scoop. Så nu blir det bröllop! Inget datum bestämt men jag tror vi siktar på våren 2012. Det har för övrigt varit en väldigt fin jul i allmänhet, önskar bara att man hade fått vara ledig lite mer. Ska sluta skriva nu, sitter i badet och vattnet börjar bli högt. ;)

Saker

1. Malou är Sveriges absolut sämsta intervjuare. Varför får hon göra tv?
2. Magnus Betnér är en av de roligaste människor jag någonsin stött på. Vi såg honom live för ett par dagar sedan då det var en födelsedagspresent från Pär.
3. Jag har snart shoppat klart alla årets julklappar.
4. Julen är snart här vilket betyder att jag snart börjar jobba, för att inte tala om att Leonidas snart blir 1år!
5. Jag kanske sagt det förr, men det här med att sticka alltså, bra grej. Man blir både lugn och glad av det. Lugn för att man har något att pyssla med, glad för att det blir så bra grejer av det.
6. WikiLeaks - Cheers!
7. Fick idag veta att vår kära Mikael Persbrandt ska vara med i Peter Jacksons nya; the Hobbit. Haha, alltså, det måste ju bli hysteriskt. Tänk Tre solar.
8. Manliga sexleksaker ser i nio fall av tio ut som en burk. Är inte det väldigt lustigt? Det är en referens till något Betnér pratade om men faktiskt. Lustigt.
9. Katrin Zytomierska är inte en sådan läskig person ändå, kolla bara på insamlingen hon startat på sin blogg inför julen: http://finest.se/katrin Stort av henne!
10. Jag gillar listor och ville bara visa ett livstecken. OCH OCH OCH min dator är hemma igen! :D

Tjabba!

Tjaaaaa... sådär obekvämt. Ja jag vet. Vart har jag varit? Ni har säkert slutat gå in och kika om jag lever här vid det här laget. Men hej ändå. Inte hejdå.
Jag är som bekant utan min bärbara dator och har dessutom en son som sover allt mindre om dagarna och som faktiskt kräver mycket mera tid av oss föräldrar nu. Tidigare kunde han ju ligga och sprätta i babygymmet ett bra tag och vara hur nöjd som helst, men nu ska det pratas, läsas, pekas, jagas, sjungas och hittas på saker hela tiden. Och det är faktiskt hur underbart som helst. Fy bubblan vilken fin liten son vi har. Tänkte bara kika in och säga att jag lever, att min födelsedag blev över all förväntan för att jag har världen bästa vänner och familj runt omkring som kom och överraskade mig och att jag är skiiitnervös för att jag snart ska börja jobba och att lägenheten aldrig blir såld. Allt ordnar sig, så är det. Den kosmiska lagen. Men det är full rulle här kan man säga, julklappar ska inhandlas och för att inte tala om 1års presenter. Han fyller snart 1!! Herregud. Man saknar redan bebisen som vi hade för ett par månader sedan... don't get me wrong - att ha ett större barn är lika häftigt det. Åh. Är så glad över allt. Och sedan ringde förresten läkaren som tagit cellprover på min köldkörtel och sa att allt såg normalt ut förutom att den är lite förstorad vilket betyder att jag är frisk. Hurra!
Så oroa er inte, jag har det bra. Är snart tillbaks!

How soon is now

Tack för kommentarerna på förra inlägget, det är en himla tur ni finns. :)

Imorgon är det dags att gå på plankan, dyka ner och vakna upp på närmare 30 strecket. Känner ett uns pirr. Aldrig mer 25. Lyssnar på Ted Gärdestads "Så mycket bättre" och blir på lite bättre humör.

Vinkade av syrran ikväll och det kändes vemodigt. Saknar henne redan. Och sedan kom Pär hem. Gissa hur lycklig Leonidas var! Han har i tre dagar pratat och pratat om Pär. "Pappa?" "Papa?" Letat och undrat och frågat olika människor. Han sken som en liten sol när Pär klev in genom dörren. Världen bästa pappa. Nu sussar han lugnt, han sover mycket bättre när Pär är hemma.

Ska lägga upp en film från tidigare ikväll på fejjan nu. Jag antar att de flesta som läser är vän med mig på fb. Annars.. :P

Ursäkta frånvaron, jag fyller år

Det är tydligen en sådan här dag som krävs för att jag ska ha tid att sätta mig ner och blogga. Pär är bortrest och hissen fungerar inte så vi är strandade här hemma. Kul!

Det har hänt massor av bra saker men idag känner jag mig lite sur och gnällig ändå. Kan ha att göra med att jag fyller 26 om tre dagar och inte har någon lust att fira alls. Ingen som har tid att fira heller för den delen. Hade peppat då jag trodde att mina syskon skulle vara här då men de åker tillbaks till sina skolor dagen innan. Pappa har också rest bort och mamma är upptagen den dagen. Äh jag bara tappade lusten helt. Känns aptråkigt att jag alltid anstränger mig när andra fyller år och när det kommer till ens egna födelsedag är man som bortglömd. Bah! Jag har en familj som är värdelös på att fira, och de vet om det.

Annars då, jobbet är på g, det är spikat med ett datum då jag ska börja så det känns kul. Var på besök igår och fick träffa mina nya kollegor och se mig omkring på kontoret. Känns bra.

Äh, ska inte skriva nu egentligen. Återkommer när födelsedagen är överstökad så jag slipper tänka på den.

Oh Joy!

Jag fick jobbet, alltså jobbet med stort J. Jobbet jag verkligen ville ha. Det med den fantastiska personalsynen och utvecklingspotentialen. Jag hade en sådan bra känsla efter intervjun. Jag kände bara att WOW, det här är för mig. Och de kände samma sak tydligen för det blev jag.. av 299 sökande. Är så lycklig så jag svävar!
På fredag firar vi med champagne!

Ord

På http://www.wordle.net/ kan man ta reda på vilka ord man använder mest frekevent i sin blogg och detta i form av ett sådant här snyggt ordpussel. I like!

Snodde länken från DivineMadness, tyckte det var så coolt. :)

Ingen mer mangel, tack

Jag har gått igenom en mangel tror jag, och kommit ut lite som en platt pannkaka. Golvad! Jag tar det från början. Jag skulle ju fått provsvaren från det hemska strumaprovet per post eftersom det citat var "ingen fara alls" men istället för ett sådant brev så fick jag förra veckan en ny kallelse. Jag blev helt kall i hela kroppen, såklart.. livrädd blev jag. En ny tid och en ny läkare. Såklart undrade jag ju vad det betydde så ringde upp kirurgmottagningen direkt och fick då till svar att de inte hade fått tillräckligt med celler för att kunna se något. Jaha? Men alltså. Det var ungefär det värsta jag varit med om och nu säger någon på telefon med lite skratt i rösten att det "bara" saknas lite prover så nu måste de ta fler. Herre gud! Så jag lade på och satte mig vid datorn och googlade på läkarens namn. Får upp att hon har hand om cancerpatienter. Fy fan. Jag bara grät och grät och grät. Att beskriva det som ångest är väl en underdrift. Drygt en timme efter det beskedet skulle jag dessutom på arbetsintervju. Ett jobb som jag verkligen ville ha men hur gör man ett bra intryck när man just fått "dåliga nyheter"? (Jag tror jag höll ihop okej ändå).
Idag var det dags för den nya provtagningen. Fick ett ultraljud på halsen och de kollade på mina körtlar, "normal" "icke normal" osv. Sedan stack de OCH pumpade två gånger från halsen, och nu känns det ungefär som att någon slagit mig hårt där. Fy tusan så vidrigt. Får provsvar på drygt tre veckor men åter igen så sa läkaren att det ser helt lugnt ut och är "ingen fara", man kollar bara för att vara 100% säker. Som rubriken säger... no more, please.

Big 26

Jag fyller 26 om tre veckor. 5:e november. 26... närmare 30 än 20. Jag må vara äldst i min familj men i vår umgängeskrets så är vi typ yngst, jag och Pär. Därför känns det inte så farligt ändå. Att bli lite äldre kan föra med sig många goda saker. Ju närmare 30 man är desto mindre ser folk på en som en ungdom, en sådan som är omogen och inte riktigt vet ut eller in. Jag är inte en sådan person som inte vet ut eller in, men är man i en viss ålderskategori så åker man lätt över en kam för om det är något folk älskar så är det att generalisera. Jag hoppas att det är så i alla fall, att man blir mer myndig i folks ögon. Och sedan tycker jag inte 26 är särskilt gammalt egentligen, jag känner mig väldigt lugn. Jag har världens finaste lilla son och sambo. Jag bor i Umeå nära alla dom närmaste, vi har köpt ett hus(!)... det som fattas är en bra arbetsplats där jag kan växa, här i Umeå. Men det löser sig, det är jag övertygad om. Men poängen är, jag har så mycket bra och jag är så otroligt tacksam över det. Och jag är bara 26. Snart. Bara.

Videoblogg?

Kanske skulle börja videoblogga?


Jag och Leonidas skypade med Kaj en stund idag. Därav inspirationen.

Önskningar inför torsdag

1. Fint väder, strålande sol.
2. Rika besökare på visningen.
3. Att alla blir kära i lägenheten.
4. Att vi lyckas få veck vartenda fingeravtryck och dammkorn innan visningen.
5. Att de börjar slåss om vem som ska ha den.
6. Vi får vad vi begärt för den, plus lite till.

Återkommer.

Uppsnärjt och jordat

Det händer vansinnigt mycket just nu. Och när vi inte springer till läkare och tandläkare med streptokocker och visdomstandsproblem så köper och säljer vi hus och hem, städar och fixar, ser på massa filmer, målarar, fotar och så vidare. Leonidas har lärt sig konststycket att gå och bara hålla i med en hand vilket är jättesvårt och kräver mycket balans, så han är på g. Så kan han dricka från sugrör också. Och älskar smoothies. Eller Schmoschies som min mamma säger. Hon är för söt. Men ja, det händer saker hela tiden. Jag sökte ju flera jobb för ett par veckor sedan och ska på intervju igen nu i veckan. Jättespännande, jag är utvald bland 299 sökande eller något.. många var det. Jag vill verkligen ha det här jobbet också. Tror jag skulle trivas. Det är saker jag vet att jag är bra på och på ett ställe som känns som en trevlig arbetsplats. Känner mig väldigt lugn inför intevjun, if it's meant to be it's meant to be. Saker blir som det är tänkt. Bara man gör sitt yttersta så blir allt bra. Bra. Bäst. Man behöver bara bestämma sig.







Foto: Gisela Lindbäck

Världens bästa Jack Sparrow

Johnny Depp, mycket mer än bara utsida. Se bara!

Läker

Ansiktet läker sakta men säkert, inga nya utslag. Underbart. Jag såg ut som en spetälsk i fejjan där ett tag. Fick en bakteriedödande salva igår och har smörjt intensivt och så det blir bättre hela tiden. Huden är inte längre mjuk och mosig, och den faller definitivt inte av längre och lämnar gula slemmiga spår efter sig. (Hulk och kräk varning). Fy fan alltså. Har kännt mig som Godzilla.
Det är monstermedicin jag fått för mina monsterproblem, god bless antibiotika!

Vem spökar?

Tror ni på spöken? Jag tror jag gör det. Jag kan i alla fall skrämma upp mig själv som ingen annan när jag börjar fundera på dem. Speciellt när jag är hemma själv och det är mörkt ute. Vissa ställen är obehagligare än andra. Exempelvis gården där min pappa växte upp, den är ohyggligt obehaglig. Får puls så fort klockan på väggen börjar klämta. Vet inte varför men det är som att hela stället bubblar av spöklika energier. Men nog om det. Nu är jag ju hemma. Och anledningen till att jag tar upp det är att jag hade en sjukt läskig upplevelse igår natt. Klockan är 02.47 och Leonidas har precis vaknat ur sin djupsömn och sparkar och viftar oroligt med armarna bredvid mig och gnyr. Jag går upp och byter på honom och ger honom en flaska
välling. Vi lägger oss och han fortsätter att vara orolig i kroppen. Och samtidigt ligger jag där och är huuuur trött som helst. Så till sist fräser jag åt honom att "MEN SLUUUUTA, SNÄLLA LEONIDAS, SOOOV". Får jääättedåligt samvete sekunden jag säger det för det gör givetvis inte situationen bättre. Det är nu det läskiga inträffar. TV:n i sovrummet startar plötsligt och en blå bild dyker upp ungefär två sekunder efter att jag bett Leonidas sluta. Bara PANG utan vidare. Ingen fjärrkontroll i närheten av varken mig eller Leonidas, den ligger långt borta på andra sidan sängen där Pär brukar sova. Pär som för övrigt råkar vara bortrest. Det är som att någon satt sig på sängkanten/fjärrkontrollen. Och lika plötsligt som TV:n slagits på så slås den sedan av, av sig själv 10 sekunder senare. Hur går det till!? Jag rusar upp och börjar tända lampor. Livrädd såklart. Jag ringer Pär mitt i natten och ber honom ge mig en logisk förklaring på det som just hänt. Han tycker att jaja, sånt kan väl hända men.. inte så, inte med det tajmingen och inte på det sättet den tiden på dygnet. Näe fy. Kommer inte släcka några lampor mer när jag ska sova. Usch!

Hallelujah moment

Fick en läkartid väldigt akut då jag beskrev mina problem för en sköterska i morse, vilket ledde till att jag fick ta nya prover och sedan vänta på att få komma in hos doktorn i två timmar (varav en timme efter hans arbetstid). Det var samma läkare som sist. Då jag väl träffade honom visade jag honom ett foto av hur jag såg ut utan sminket (med alla sår i ansiktet som poppat upp). Han blev paff. "Oj, inte trodde jag det skulle bli så illa". Näe. Jag sökte hjälp för att jag ville ha lite sympati i 10 minuter... Det hade i vilket fall gått så pass långt att jag behövde en rejäl penicillinkur. Han skrev ut för 20 dagar vilket är en dubbel kur, men förhoppningsvis behöver jag bara de första 10. Men men, det är en mental seger. Äntligen äntligen så kommer jag bli frisk!!!! :D

Ska på arbetsintervju nästa vecka också, kom jag på. Är utvald bland 299 sökande. Då måste detta vara borta för det jobbet ska jag ha!

Ord från Muntergöken

Jag vet att jag varit negativ och miserabel i bloggen på sista tiden. Det är en återspegling av vardagen. Det är ju mest den jag skriver om så.. men kom på något roligt, som jag inte tagit upp på ett tag.. jag har nämligen gått ner 7,5 kg sedan lchf-starten! Fem veckors sjukdom till trots, då det blivit massa fusk med honung och till och med en hamburgare. Jag är så sjukt stolt. Det går ner!! Jag sneglar stressat på Biggest loser deltagarna i tv4 som rasar i vikt men jag vidhåller ändå att min takt är min takt. Jag kan inte motionera när jag är sjuk, och tills dess att jag är kry igen får jag ta det lilla lugna.

Ska på ytterligare provtagningar idag. Ringde in till vårdcentralen idag och sa att jag bara blir sämre och att ovanpå alla tidigare symptom har jag nu dessutom fått stora utslag i ansiktet. Så nu blev det eld i baken, fick tid omgående. Skönt, det är så jävla dags att reagera nu. Hoppas för allt i världen jag får medicin nu.

Pigga upp

Jag hittade en rolig blogg genom Aftonbladet.se:
ttp://www.nattstad.se/emmysexblogg Beroendeframkallande. Den är lite porrig, lite informativ, lite arg, lite hoppfull, lite söt och samtidigt lite stygg. Gillaaa!

I övrigt mår jag nog lite bättre idag än igår, även om det fortfarande är kasst. Imorgon ringer farbror doktorn så då gäller det att stå på sig. Hur länge ska man acceptera att vara sjuk i virus som de kallar det? Fem veckor tycker jag är väl länge. Usch, hatar att bråka om en sådan sak.. jag söker aldrig hjälp i onödan, och speciellt inte för att jag är "lite förkyld". Får hoppas det går vägen, att de gör en ordentlig utredning så man får lite riktiga svar och kanske även medicin.

Och annars... jag är själv hemma igen, med Leonidas. Pär är på affärsresa. Känns alldeles extra tungt just nu, fast också skönt.. jag är en sådan som helst är sjuk ensam i en hydda i skogen och som återkommer när jag är frisk. Men saknar ändå. Ska försöka ta mig ut imorgon om jag inte har feber i natt, vi behöver komma oss ut. Åh vad jag hatar virus!!

Sjuk igen, eller fortfarande?

Har varit ett himla åkande till sjukhus och vårdcentralen för provtagning. Dels på köldkörteln vilken är en fascinerande historia i sig och dels för att jag har fått uppsvällda lymfkörtlar som gör ont runt halsen och hakan plus att en ny förkylning blossat upp. Mår inget vidare med andra ord. Orkeslös och febrig, svettas och fryser om vart annat. Ont i halsen något jävulskt, men det tror jag beror på körtlarna. Jag är uppriktigt sagt orolig för vad som händer med kroppen. Att vara sjuk såhär länge och mycket liksom. Och har aldrig varit med om att lymfkörtlarna svällt såhär. På vårdcentralen kändes det inte alls som att jag blev tagen på allvar, det var mer "grattis du är småbarnsförälder" och då är det tydligen naturligt att vara sjuk. Men han är ju inte sjuk, barnet alltså, och inte heller hans pappa. Bara jag. De konstaterade att min sänka var högre än normalt och så skickade de hem mig och sa att jag får svar på om jag har streptokocker på tisdag. Det tror jag inte att jag har, det är inte den sortens ont. Det är körtlarna som spökar. Det är dem jag är orolig för. Gah. Alltså jag hatar verkligen vården, jag hatar att aldrig bli tagen på allvar när jag är orolig. Och att inte få några riktiga svar. Jag hatar "lilla gumman" mentaliteten jag möter. Jag vill ha ett kvalificerat svar. Varför mår jag som jag mår, det är fasen inte normalt att vara förkyld i fem veckor och ha svulla körtlar runt hela fejan. Det är frustrerande, minst sagt.

Haha! (pt 2)

Haha, fick glädjefnatt i förra inlägget. Vi var med på budgivning om det superjättefina radhuset på Umedalen under morgonen och vi, håll i er: VANN!!
Det finaste lilla huset, 4 rum och kök och två badrum, terass och minilekpark utanför... 4 år gammalt, ser ut som nytt. Huuur fint som helst... och nu är det vårt! I januari flyttar vi till Umedalen. Stället med stans bästa förskolor och skolor generellt, konstutställningspark och musee, de roligaste grannarna etc etc. Där kan vi bo lääänge. Åh så kul, vi har precis skrivit på pappren. Sjukt kul. Sjukt spännannde. Första gången man är husägare. Lägenhet är ju småpotatis i jämförelse. Wiii!!

hahahahaha

haaaahahahahahahaaahahahahahahahahahahaha. hahahahaaaaaaaaaa...
haha ha ha... grggrrgllluurrggll haaaaahahaha. hahahaaaaaahaha.



(to be continued)

Trafikskola

Hur väljer man? Borde inte alla ha en bra standrad? Går man på pris eller på pedagogiska filosofier, den som har längst körlektioner eller den som helt enkelt kostar minst? Var får man mest? Eftersom jag inte har 15 laxar i bakfickan så tänker jag ta ett körkortslån vilket vissa har möjlighet till, om inte alla? För om inte alla har det så blir det rätt avgörande.

Idag ska vi iaf göra en "kompletternade synundersökning" som det så fint hette. Det är gratis för att vi nyss gjort synundersökningar både jag och Pär. De ska kolla om vi ser nedersta raden på en bokstavstavla, typ. Sedan är hälsodeklarationen för körkortstillståndet komplett så då skickar vi in. Sen är det bara att "tuta och köra". När Leonidas sover passar jag på att läsa teori. Jag tänker att ju mer teori jag kan innan jag faktiskt sätter mig bakom ratten desto bättre. Så thats what i'm doin now. Först teori, sedan synundersökning.


Uppdatering:
Ögonen, och vidvinkelsynen är finemang. Så nu är hälsodeklarationen klar och pappren inskickade! :D

I smyg?

Ju mer jag läser om bröllop desto mer känner jag att "fasen vad skönt att smita och ta det i hemlighet". Man kan ju faktiskt få det superfint så också, och sedan har man en stor fest lite senare. Kanske åka utomlands, gifta sig på Bali eller nåt? Haha, vet många som skulle sura då...

You can do it!

Äsch, gav upp 5 inlägg. Fem tråkiga inlägg hade varit lätt, men fem intressanta.. nja.

Steg upp i morse med en känsla att idag har jag fått svar på någon utav mina jobbansökningar. Det hade jag inte. Men när jag satt där så sa det plötsligt "Pling" i inboxen. Svar! Jag har sökt två olika tjänster på samma företag så svaret var kort och gott, efter att ha läst CV och personligt brev, att det var citat "Jättebra" att jag sökt de tjänsterna och att rekryteringen börjar lite längre fram. Kul!!! Jag är superpeppad. Har inte bråttom heller, är ju mammaledig ett tag till. :) Känns som att man borde köpa en trisslott eller något, bra dag idag!

Channeling Foki

Nu du Foki, ska du få se på uppdateringar!



Svärmor och hennes syster och man kommer över på ett tag. Känner svetten lacka, måste bli klar. ...Vi hörs om fem minutrar.. eller nåt. (5 inlägg om dagen, pytt! Hur jävla intressant liv kan man ha?) Lite avis på naglarna ändå.

Den inre superstädaren

Jag har gnuggat sönder fingertopparna med varenda kemikalie jag hittat här hemma på diverse olika ytor... allt måste skrubbas! Jag har fått städdjävulen i mig! Jag hatar att börja städa men när man väl satt igång mig så är det som att det inte kan sluta, putsa borsta slänga, gömma under mattan, ta fram från under mattan, dammsuga mattan, torka, vattna, skura.. som en virvelvind, nu blir det action!

Jag skulle inte palla

Läste en artikel i lokala City-magasinet om bloggaren Foki. Hon uppdaterar sin blogg minst fem gånger om dagen. Att hennes läsare kräver det, minst, annars får hon upprörda kommentarer. Stackarn, vilken press! Fast och andra sidan, om man har det som inkomst dvs. att man borde kunna kalla det jobb, då är ju inte det så jätte mycket jämfört med 8 timmars arbetsdag. Jag försöker tänka en gång om dagen, och bara på kul. Och kanske lite för att provocera ibland. Svenska kyrkans medlemmar verkar gå igång ibland iaf. Ja, behöver jag säga att dagen är rätt innehållslös? Leonidas har feber som ligger på 39,4 sedan igår och så försöker vi städa och homestyla. Vi ska få
vår lägenhet fotad på fredag ju, så den kan komma ut på mäklarens webbsida som "läge +" för objekt som kommer säljas inom kort. Bara för att locka köpare. Men vi älskade radhuset som vi kikade på i fredags, skulle vara sjukt kul om vi fick det. Åh. Och Leonidas säger bara "papapababapapaba" inte mamamama. Idag är det pappa som gäller. Typiskt. Söndagsdepp, imorgon är det ju måndag. Bah!




Ps. Leonidas fick en Cheap Monday t-shirt igår. Så cool.

Inte längre instängd

Jag förstår inte hur jag stod ut de första, säg 6 månaderna av mammaledigheten. Jag satt inne vid tv:n och ammade i princip. Varje dag hela dagarna.. nja, kanske inte riktigt så illa, men nästan. Orolig för svininfluensa, inte sugen på att traska runt ensam, det var kallt ute.. you name it. Men jag var lat, man ska kalla det för vad det är som Mona Sahlin sa.

Nu kliar det i kroppen, jag känner att jag MÅSTE komma mig ut. Jag vill ha rörelse, luft och mental stimulans. TV:n borde man slänga ut genom fönstret.
Fast det skulle jag få ångra på kvällen, då Idol visas. Sen gillar vi ju film också. Men på dagarna, seriöst.. det är ju bara för att höra ljud, och för det kan man väl sätta på lite musik?

Vad jag ville säga var att jag är väldigt väldigt glad och tacksam över att de förändringar vi gör i hur vi nu lever ger sådana märkbara resultat både i kropp och själ. Det är bra för hela familjen. Slå av tv:n och rör på döfläsket allihopa! ;)

Lite lättare

Det blir lättare. Livet. Allt. Att gå, leka, andas, klä på sig, kliva upp ur sängen.. att tappa några kilon har helt enkelt inget annat än fördelar. Idag tog jag två långpromenader. Två! Tidigare var jag nöjd om jag tog två i veckan.. men två på en dag. Så otroligt skönt. Njuter av hösten och av att kläderna blir större.

Har skickat in två jobbansökningar också. Håll tummarna för mig. Och vad mer? Ja.. banken har ställt sig som positiv till om vi köper radhus på Umedalen, och vi funderar vidare. Visning på fredag på ett riktigt fint objekt. Så kanske blir budgivning till veckan... får alltid lite ångest av sådant, även om det är kul. Det är så mycket pengar det handlar om, och att flytta också. Men om vi skulle "vinna" detta objekt så skulle vi få ett jätte jätte fint hem och ha en mycket lägre månadskostnad så det vore faktiskt grymt bra. Och så skulle Leonidas få en plätt att leka på. Och nära till en massa små kompisar. Det är perfekt, hoppas vi får den!

En sämre bloggmånad

Jag har inte varit lika på hugget denna månad känner jag. Mycket att göra, fundera över och den nedra förkylningen drog ju ner en till fotknölarna. Inte så kul att läsa när jag varje dag klagar över att min hörsel fortfarande inte är återställd, hostan är kvar och även halsontet. Dessutom har en körtel svällt upp i hakan som ömmar. Ja. Men färdigklagat. Det finns faktiskt saker att vara glad för, som att jag igår kunde ta min första riktiga höstpromenad tillsammans med Pär och Leonidas, det var fantastiskt vackert. Jag gillar hösten. Våren luktar bajs, men hösten... det är kall fräsch luft och vackra sprakande färger, prasslande löv och vattenpussar att dippa tårna i. Hur fint som helst, ska försöka fota!
Och annars så har jag ordnat med mitt CV för att jag tänker börja söka nytt jobb. Kan ju inte jobba kvar i Stockholm när jag bor i Umeå, även om jag har kvar min anställning för tillfället. Skickar ut ett par ansökningar nu i dagarna så får vi se vad som händer. Håll tummarna för mig!
Lchf då? Har stått rätt still efter raset då jag blev sjuk men så länge det inte går uppåt så tänker jag inte vara missnöjd.
Vad mer vad mer...?? Joooo! Har fått en remiss upp till kirurgmottagningen på sjukhuset för nu ska de kolla på min hals... jag blev lovad 3 månaders kötid, men hur länge har jag fått vänta? 5. FEEEM. Det är helt jädra galet, men nu ska jag dit i alla fall. Mycket sjukhus nu för tiden, tandläkaren, akuten och så det här. Jag som ogillar sjukhus. Blä. Apotek däremot, är mycket roligare... älskar att köpa småsaker, ny tandborste, läppcerat, deo, hudkräm, bomullsrondelle, nappar, flaskor osv.

Okej färdigdravlat. Ska planera middag och gå ut och promenera. So long. Puss!

Sveriges största misslyckande

Hur är det ens möjligt? Hur kan så många tycka att det är värt någon extra hundralapp i månaden när det är på bekostnad av de som har det allra sämst? Och hur hur hur kan svenskarna rösta in högerextremister i riksdagen? Det är pinsamt och så fruktansvärt obildat. Jag tycker det känns jävligt märkligt att för första gången i mitt liv känna skam för landet jag lever i. Vad händer?

Det positiva, som jag ändå har satt något slags hopp till, är att Miljöpartiet som jag röstade på ska nyttja att de just blev Sveriges 3:e största parti och röra om i Alliansgrytan. Ställa hårda krav och förhandla. Jag tror att deras inflytande kommer bli avgörande, för inte ens moderaterna kan väl samarbeta med SD?

Fallet Annica säger allt

http://klamydiabrevet.blogspot.com/2010/09/sveket.html

Texten ovan är ett exempel av många. Jag mår illa av tanken på att Reinfeldt skulle få styra Sverige 4 år till. Det är inget annat än kall, egoistisk och omänsklig politik och jag skäms för Sverige om det är så här majoriteten av befolkniningen vill leva.

Läs och begrunda. Rösta rödgrönt. Det ska jag.

Radhusjakt

Jag tycker det är liiite jobbigt, jag hatar ju att flytta. Samtidigt så har vi börjat se oss omkring efter radhus. Det finns många fördelar även om vi inte heller riktigt är i behov av radhus - ännu. Om vi vill utöka vår lilla familj blir det en nödvändighet, och det vill vi ju så det praktiska vore ju på sätt och vis att vara förutseende och fixa med större och bättre boende redan nu. En hem med fler rum, med uteplats, med gräs och staket och möjlighet att springa ut och leka. Idag var jag på visning, ett radhus byggt 2006 som säljaren sålde för ett skampris för att de var i desperat behov att bli av med de eftersom de redan flyttat och står med dubbla kostnader. Det var faktiskt hur bra som helst. Egentligen precis exakt vad vi söker. Det finns ett visst renoveringsbehov, alla tapter måste fixas och klädkammaren byggas om lite men i stort så var det ju hur fint som helst, det är ju trots allt nybyggt. Vi skulle bo sjukt billigt där och vi skulle kunna göra en fin vinst om vi rustade upp där det var småslitet. Så perfekt, nytt men lite slitet. Stor stor potential. Man blev sugen. Men det är snabba beslut som krävs och jag vet inte... flytta nu? Det känns inte jättekul. Ja jag vet, ska jag klaga? Näe, okej. Men jag hatar verkligen att flytta. Vi funderar...

Köpte de allra finaste vantarna

Jag hittade dessa fantastiskt fina vantar på denna blogg; Annas Maloma
Anna gör unika vantar som det bara finns en av varje utav. Ääälskar dem! Så hett tips inför vintern...




Bilder: Annas Maloma

Sist med det senaste

Nej jag har fortfarande ingen Iphone. Kanske skaffar en, men det får bli efter att jag återgått till att jobba i sådana fall. Kanske blir en 10 kilos belöning? (Ska belöna mig själv för varje 10 kilo jag går ner nämligen). Hur som helst så var det så att min bror ringde mig idag. Vi har inte pratat på typ en månad, inte sedan han åkte ner till Arvika för att plugga på folkhögskola. Det var skitkul att höra hur han hade det och Leonidas hade ögon som små fat när morbrodern försökte prata med honom också. De var ju som bästa polare de två, och det är ju så konstigt när både han och min syster inte är kvar här uppe längre. Så han sa "Skaffa Skype!". Och ja, skitbra.. det har ju jag velat göra hur länge som helst! Så nu gjorde jag det. Har dock inte testat ännu för broderns dator var upptagen, men ju mer jag tänker på det desto bättre låter det. Pär reste till Holland i morse och är borta resten av veckan också, så det är ju perfekt.. då kan vi Skypa innan Leonidas ska sova. Får vi se varandra. I like moderniteter. Jag vet. Jag är sist av alla. Till och med min mormor hade Skype för mig.

Världens coolaste

Han är så stor nu, han kryper supersnabbt, klättrar upp på saker, ställer sig upp, klappar händerna, säger "mamma" och "pappa", äter riktig mat, älskar böcker med bilder på djur, blir lyrisk av musik, gosar ner sig hos en och försöker trösta när vi varit sjuka både jag och Pär, tar tag i våra byxben och drar sig upp mot oss... Han är den goaste som finns. Vi är så stolta och glada att han är vår. Vårt hjärta.

Klackarna i taket, nu är det höst!

Nu är det höst med råge. Idol har börjat igen på 4:an och löven börjar bre ut sig på marken. Det regnar och är kyligt i luften. Det blir mörkt på kvällarna. Det har sin charm det här med hösten. Förutom regnandet då. Vi har haft en rätt seg dag, men de är väl bra med sådana dagar också. Fick ett infall att jag skulle köpa nya höstskor i alla fall så vi fick skjuts bort till Strömpilens köpcentrum för att det var där jag hade hittat de som jag ville ha. De var hur snygga som helst, jag är helt betuttad. Det är sådant som värmer mitt hösthjärta, konsumtion.. jag måste köpa allt nytt eftersom jag 1. Var gravid senast allt inhandlades 2. Har och ska gå ner ännu mer i vikt. Här är skorna: Coola va?


Nu ska vi kura ihop oss i soffan och titta på film. Grottbjörnens folk kanske? ;)

En underbar dag på alla sätt och vis

Först och främst så var det lördag. Vi vaknade, jag fick sova lite extra eftersom jag fortfarande är lite krasslig. När jag steg upp så stod Pär i köket och lagade lchf-pannkakor med mosade jordgubbar, goooott! Vi gjorde oss i ordning men utan någon som helst stress och så begav vi oss till stan. Jag hade en utstakad plan; hitta byxor för nu jävlar är det kris! Pär och Leonidas fick inte plats på bussen då det redan var en barnvagn och en rullstolsburen person på (men blev lite förbannad för om barnvagen hade ställt sig på tvären istället för på bredden så hade de fått plats, men de vägrade dom göra). I vilket fall så gick de in medan jag åkte bussen, eftersom min hals inte kändes bra så tyckte jag att det var bäst att inte anstränga mig för mycket. När jag kom fram gick jag raka vägen till Lindex, mitt säkra kort när det kommer till byxor, de har massa snyggt alltid. Väl där gick jag runt i fem minutrar och drog med mig 5 par byxor in i provhytten. Provade 3 utav dem. Sedan tyckte jag resten var överflödiga för då hade jag hittat två par som satt perfekt, 1 par jeans och 1 par svarta. En storlek mindre än vad jag hade, vilket var en otrolig lättnad, även om jag redan visste att byxorna jag hade på mig satt som en säck. Man vågar liksom inte riktigt tro det, men det var så, jag har gått ner en storlek. På riktigt. Och fler ska det bli! Efter mina fynd så gick vi in på Waynes Coffee och drack en moccalatte och åt en sallad för att sedan dra oss vidare till min mamma. Mamma hade anmält sig frivillig att vara barnvakt till Leonidas då vi skulle på teater på kvällen, en pjäs som jag gett Pär biljetter till då han fyllde år. "Om nu kärnfamiljen är så jävla fet, varför behöver den så mycket propaganda?" hette den. Av och med Umeås egna Profilteatern. Den var helt underbar. Som de alltid är, smarta roliga och träffsäkra, och väldigt väldigt nära inpå. Vi kom därifrån och var i ett tillstånd av eufori, ingen utav oss hade kännt sig så upprymd på länge. Pär kallade det för "stockholmskänsla". Alltså.. en känsla av att man kan göra vad som helst nästan.. vi hade många sådana stunder där. Skönt att veta att man kan hitta den känslan i Umeå också, även som småbarnsförälder. Vi gick från teatern in till stan och satte oss på Tapas och drack ett par glas vin, pratade om livet om drömmar om familj och resor och allt möjligt. Sedan gick vi hand i hand tillbaks till min mamma där Leonidas låg och sov på en hög med kuddar på golvet tillsammans med henne. Helt fridfull och jättefin. Vi klädde på honom och gick hem i mörkret. Helt helt jävla underbar kväll. Ja jag svär. Men det var det. Magiskt.

Bröllopsdrömmar

Sommaren har lämnat ett minst sagt romantiskt spår efter sig. Så många bröllop och allt planerande inför. Och vi är ju förlovade, det är vi. Men inte i den rätta meningen, för att jag ställde frågan (det var ju skottår). Jag frågade på ett sådant sätt att jag lämnade öppet "sista biten" för Pär eftersom jag visste hur viktigt det var för honom att få fråga mig om jag vill bli hans fru. Och han är principfast. Och han vill överraska mig. Och jag vill bli överraskad. Har som sagt aldrig varit någon bröllopsfantast men det börjar ändras så smått.. jag ser fram emot att gifta mig med mannen jag älskar. Det är ju det som det handlar om, han och jag och vad vi vill ge varandra inför församlingen. Inte inför gud, h*n får sitta utanför. I alla fall så har jag börjat samla på mig bröllopstidningar, samlar inspiration och läser på om sådant som kan vara viktigt att veta. Är riktigt roligt.. ringarna, klänningarna.. frisyrerna. Jag ser fram emot att vara prinsessa för en dag. Ser fram emot att få min prins. Men jag väntar tålmodigt på överraskningen först...

Den ljuva medicinen

Fick en akuttid hos tandläkaren idag. Och akut, ja då får man ju precis vem som helst. Förra gången fick jag ett riktigt stolpskott. Det insåg jag idag. Hon ville inte låta mig teckna någon tandförsäkring pga. mina visdomständer. Hon påstod att på grund av dem så skulle jag hamna i riskgrupp 6 eller 7 vilket skulle vara jättedyrt och därför rekommenderade hon att jag drog ut alla (friska) visdomständer för en nätt summa av 5000 kronor först. Tandläkaren idag däremot tyckte trots min söndefallna tand att jag hade jättefina och friska tänder. Hon tog lite röntgenbilder för att göra en bedömning, och fast jag har mina visdomständer så tyckte hon att jag inte var mer än en riskgrupp 3. 3!!!! Hon sa dessutom att det var helt onödigt att dra ut visdomständer som var friska. Jag blev lite paff. Hon fixade allt som behövdes med mina tänder, tog bort lite tandsten och byggde upp tanden som gick sönder med plast. Kom därifrån med perfekta tänder och en sprillans ny tandförsäkring... samt en ny världsbild. Alla tandläkare är inte onda. Jag blev lite kär, hon var så fin.. nu ska jag rekommendera alla att gå till henne. :D

PUSS!

Fy fan och alla andra svärord!!!!

Nu får det fan vara bra. Precis när jag lyckats friska till mig så pass att jag orkar vara uppe och prata och fungera lite grann så händer detta; en tand bara spricker och går sönder! Har aldrig varit med om något liknande, helt plötligt vid middagen känner jag att det känns "grynigt" i kinden. Eftersom vi åt tacopaj så tyckte jag det var konsigt och kände efter. Då rasar tanden sönder. En stor bit bara lossnar. Helt jävla sjukt. Helvete helvete helvete. Hur går det till??? Nu har jag en vass bit som sticker ut! Och det som gör mig så förbannad är att jag nyligen var hos tandläkaren och de sa ingenting om karies eller risk för tandsönderfall. Så vart fan kommer detta ifrån? Värsta jävla veckan i mitt liv. Och vad gör man nu? Kan man stoppa tillbaks biten som lossnade? Kan man laga? Måste man dra ut? Ska jag ha glugg? Jag är 25, det här händer ju bara inte!

LUUUUUUUUFT

Äntligen, jag kan andas! Helt plötsligt sa hördes ett svagt "plopp", eller nja, det kanske är en överdrift men helt plötsligt kände jag i alla fall en kall ilning genom ena näsborren (den vänstra för att vara exakt). Sniffade till. Jo. Det var det jag hoppades på. Luuuuft! Sniffade lite till och det dröjde inte länge förräns det lossnade på andra sidan också. Jag kände doft! Och kall luft.. älskade svala syrerika luft som jag längtat efter i en vecka. Himmelskt. Jag blir religiös.
Jag tror det vänder nu...

Annars då? Försöker sätta mig in i valet. Har alltid röstat på Vänsterpartiet men i år blir det inte så. Skulle aldrig i livet rösta blått men måste omvärdera och hitta en nytt parti som fungerar bättre... lutar mot Miljöpartiet. Måste läsa mer. Är du insatt? Du röstar väl? Man måste rösta. Det är en skyldighet.

Men på den ljusa sidan

Kunde inte hålla mig från vägningen och visst, ner 1,1 kg till.. på 4a dagar! det går ju strålande det här.. :D Visst, inte optimalt att gå ner i vikt när man är sjuk så jag räknar med att gå + 0,5 nästa vecka men sedan är det neråt som gäller så det smäller om det. Räknar med att gå ner 15 kg minst på 3 månader. Helst 20. Pepp pepp!!

Dyngförkyld!!

Har åkt på Pär och Leonidas skitförkylning. Därför jag inte bloggat, har varit helt lamslagen. I fem dagar har det bara eskalerat, ont ONT i halsen, ont i öronen, geggiga ögon, svårt att andas osv osv. ögoninflammation, Öroninflammation och Stämbandsinflammation var liksom bonusar som följde med förkylningen. Och hosta såklart. Jävla skit alltså. Har mått så fruktansvärt dåligt. Vi pratade med sjukvårdsupplysningen på dagen igår och de ville lyssna på min andning och de bedömde att vi skulle åka till akuten så jag fick hjälp. Sagt och gjort, där fick jag andas luftvägsutvidgande och dricka kortison, fick även med mig ett recept på bricanyl. Åkte hem och var alldelels darrig i flera timmar, men andingen blev mycket bättre. Tack vare det så blev öronen bättre... och ögonen badar jag flera gånger om dagen och inbillar mig att dom inte är lika röda längre. Så det har börjat vända, men vilket jävla helvete. Och just ja, rösten är helt borta. Saknar den. Jaja, nu är det slutklagat. ;)

Småprat

Leonidas pratar hela dagarna, jämt. Men skillnaden de senaste dagarana tycker i alla fall vi är att nu verkar han mena saker med ljuden, han säger tex. "MA MA MA MA" osv. när han tittar på mig och "DA DA" när han tittar på Pär. Fast "DA" verkar betyda många saker för många meningar innehåller "DA" fast med variationer i tonfallet. "A-PA", "A-TA" och "BA-BA" kommer ibland också. Det som är så spännande med alla nya ljud och ljudföljder är ju att han faktiskt pratar med oss. Även om vi inte alltid förstår varandra. Jättefint. Han förstår många saker som man säger till honom också, vi har ju ända sedan han föddes pratat väldigt mycket med honom. Berättat vad som händer och vad vi gör, äter, byter blöja, leker med bollen, läser, badar, sjunger, trummar etc. och nu kan man säga saker till honom och få förståelse. Han blir tex. lite ledsen när man säger att det är dags att sova. Kanske en slump för att han är trött.. men jag tror han förstår. :) Vår lilla bebis är inte alls liten längre. Han blev 8 månader igår ju. Herregud.

LCHF första månaden...

...har ju gått lysande. Idag visade vågen -2,5kg vilket är en total på -5kg på en månad. Tycker jag är lysande bra. Visst hade det gärna fått gå snabbare men man måste komma ihåg att kroppen ska hinna vänja sig vid vid att krympa, huden ska hinna gå ihop sig i lagom takt och så vidare. Magen är ju inte riktigt vad den brukade vara innan graviditeten, extra kilon eller inte, så jag känner att det är viktigt att ta det lite försiktigt ändå. Vill inte ha värsta hängmagen när jag är klar bara för att jag haft för bråttom. Just nu ser det fint ut iaf, förutom bristningarna.. som jag hatar. Men tillbaks till det viktiga; MINUS FEM KILO! Fy fan så bra!!!

Vi pratar inte

Pär och jag lider av ordentlig kommunikationsbrist just nu. Han har nämligen tappat rösten och får inte fram ett pip. Det är väldigt tyst här hemma. Visst jag försöker men möts mest av en tumme upp (ja) eller tumme ner (nej). Leonidas far runt och pratar i alla fall. Som att han försöker fylla det tomrum som uppstått. "DADA DAAA DA MAA DA MA". Snacka om sjuka familjen. Nu är det jag som ligger där med feber och känner mig snurrig. Tack och lov och peppar peppar, så har inte jag fått deras hosta. Pär hostar så han skrämmer Leonidas på nätterna. Han kliver upp och hostar som en galen och Leonidas ligger i sängen och gnyr och smågråter oroligt. Hoppas han inte får men för livet, lill vännen. Ska fokusera på att bli frisk innan helgen, för nu börjar jag faen utveckla klaustrofobi. Ingen frisk luft och ingen att prata med. Fy faaan för att vara sjuk alltså. Bläää.

Kämpa kämpa

Både Pär och Leonidas har varit sjuka i flera dagar. Feber, hosta, tappat rösten osv. Riktigt sorgligt har det varit, sömnlösa nätter och instängda dagar. Blää. Och jag hade hoppats att jag skulle slippa undan för jag har mått helt okej hela tiden, men nu känner jag hur igelkotten i halsen börja växa fram. Faaan. Hatar hatar hatar förkylningar. Som tur är så har Pär bunkrat upp med alvedon, bafucin och echinagard redan så jag försöker preparera mig allt vad jag hinner innan det är alldeles kört och man blir liggandes. Inte en sjukhelg till, det pallar jag inte.

Just ja, köpte en ny kamera idag. En turkos Canon IXUS 105 IS. Det är en bättre variant av den jag har (En rosa Canon IXUS 80 IS). Fyndade på Media Markt. Då har jag ju åteminstånde något att leka med när jag blir sjuk. Kan fota mina enormt för stora byxor och snorkråkor. Nä huvva. Jag hoppas det blir bättre över natten, håll tummarna för oss. :)



Ett ps.
När vi var på Media Markt blev jag så full i skratt när jag hittade en nyrelease av 80-tals neandertalmjukporrfilmen Grottbjörnens folk med apsnygge Daryl Hannah. Givetvis fick den följa med hem. Om ni inte sett den, ni anar inte vad ni missat.

Känner mig kreativ

Målar tavlor till Leonidas djungelrum. Nu ska de bara torka och upp på väggen. Råkade måla fisken med lite oljefärger så det lär ta en stund för den att torka dock. Fasen vad sur jag blev när jag kom på det. Men de övriga är i akryl som torkar jättesnabbt. Jaja, får ge mig till tåls.




ps. Vet inte varför bilderna har fått för sig att ställa sig men får inte till det bättre än såhär. Bajsbajsbajs.

Innovativt tänkande (eller lathet?)

Konstaterande

Vi hade satt en hög budget för mat denna månad eftersom vi visste att LCHF kostar lite mer att äta efter. Och skojar inte, det blev sjukligt dyrt. Men har och andra sidan sparat pengar i och med att vi inte ätit godis och fikat hela tiden så det jämnar väl ut sig vid en andra granskning. Iaf. Dyrt eller ej. Det är en investering för hälsan. Kan tycka att jag inte tappat så många kilon men centimetrar runt magen... hur många som helst... eftersom jag inte mätt så har jag bara byxor att gå på men vi talar om 10-20 cm minus. Byxor som jag knappt fick på mig innan LCHF är nu så stora att jag lätt kan ta av mig dom utan att knäppa upp knapparna. Efter 1 månad. Lycka! :D

Ännu mera lycka vore att vinna pengar, för att finansiera dieten om inte annat. Lämnar därför in denna rad och hoppas på det bästa. Feel free to copy.

Regeringsskifte!

Rekommenderar även den fantastiskt roliga facebookgruppen; Terrornätverket Alliansen.

Upp och hoppa

Leonidas vaknar först klockan fem och vill äta. Sen tycker han att det är lämpligt att stiga upp sju och parkerar sig såhär framför tv:n... vill ju inte missa barnprogrammet.

Goodbye syskon

Två av mina syskon drar iväg till folkhögskolor nu. Brorsan har redan åkt till Arvika och syrran åker till Grebbestad imorgon. Jätte jätte tråkigt att de åker men kul för deras skull att de får plugga till saker som leder dem till vad de verkligen vill göra. Vi har i alla fall varit på avskedsmiddagar för dem och då blev det lite krisigt med bloggandet. Försöker vara konsekvent och blogga varje dag men det är inte helt lätt, det ska ju vara intressant också och inte bara en massa blablabla.

I övrigt så är hela familjen sjuk, småförkylda. Pär jobbar på för fullt ändå. För att inte tala om Leonidas. Han har blivit så duktig på att krypa de senaste dagarna och tycker det är så roligt så han vill göra det helst hela tiden. Och så kan han äta välling själv, hålla flaskan, ni anar inte hur skönt det är när han vaknar mitt i natten och vill ha mat. Och appropå välling så har han krypit till mig och ligger nu nedanför och drar i datorsladden för att han vill komma upp och få lite. Hungrig mamma, hungrig. Så bye for now då.

Bevis på hängivenheten

Har idag inköpt: Vind och vattentät skaljacka + byxa. I Bright Turquise på överdelen och svarta brallor. Känns oerhört seriöst. De ska användas! Kommer vara perfekt nu när hösten står i farstun. Inga ursäkter som "det regnar ju" eller "det blåser som fan" som är två av mina favoritursäkter att inte gå ut när man egentligen borde.
Hade gått ner 0,5kg på 3 dagar och ska väga mig igen onsdag så hoppas på ännu ett kilo neråt på en vecka. Det rullar på. Kul med riktig utrustning nu också, typ träning deluxe.¨



Uppdatering: Kolla så fint till det svarta håret. I like! Känner mig riktigt lång i ansiktet nu för tiden också. Mindre rund. ;)

Leonidas rum

Idag blev det "official".

Pär är hemma

Det är helg, Pär är hemma igen. Alla är glada. :)

Those where the days

Satt och bläddrade igenom gamla bilder på facebook. Från då jag och Pär precis träffats. Så som jag såg ut då, så ska jag se ut igen. Och känna mig. Det var länge sedan jag kände mig stolt över mitt utseende. Jättetrist. Men men, jag ska dit igen! :)

Promenader

Vi har trappat upp på motionsfronten nu när energin har återvänt efter "detox" fasen man har i början med LCHF då man vänjer kroppen att klara sig på minimalt med kolhydrater. Vi promenerar nu mera en timme om dagen, minst, och vi är väldigt konsekventa med det. Tror den här veckan kommer göra under och dunder, har som mål att gå ner 2kg tills på onsdag. Tror ni jag klarar det? Håll tummarna, det är prestige i det. Har lovat mig själv att inte bli besviken så länge det står minus på vågen vid varje vägning men jag känner att jag vill få lite "sprutt" nu. Har som delmål att gå ner 10 kg på två månader. Sedan tar vi 10 till efter det... osv. Jag kommer flyga fram, så motiverad är jag!

God bless Sweden

Shitt. Jag tror att mitt huvud just exploderade.

I förebyggande syfte

Jag måste få ut mina cravings ur huvudet och någon annan stans, istället för att agera på dem så skriver jag ner dem här.

1. Kolasnören!
2. Salt & Vinäger chips (helst med dipp)
3. Dumle
4. Marabou (helst daim, men vilken som skulle fungera fint)
5. Coca-Cola

Jag saknar verkligen dessa saker. Skulle kännas fint med en liten liten bit, behöver inte en 100 grammare liksom. Saknar att kunna äta vad som helst. Men det är väl det som detta går ut på, att ändra livsstil. Men jag ska äta sånt där igen, om några månader. Och bara på lördagar.

Jag hänger inte med

För 3, TRE, veckor sedan så var jeansen nästan för små. Man fick klämma sig ner. Nu är dom för stora. De hasar ner. Det driver mig till vansinne, hatar byxor som hasar! Vad fasen ska man ha på sig nu? Jag menar, jag tycker det är helt fantastiskt med resultaten ju. Don't get me wrong. Det är ett lyxproblem. Jag vet det. Får väl förlika mig med att det blir inhandling av nya brallor en gång i månaden. Det lider man inte av... inte om det går åt det hållet. Egentligen så längtar jag ju bara efter att vara klar, att må bra och vara nöjd. Att ha de kläder jag vill och inte de jag rymms i. Ska aldrig aldrig gå upp de kilon jag går ner nu.

Ka-tching

Jag tror att Pär och jag gjort en grym investering. Nyss såldes en standardutformad lägenhet på våning 3 i samma hus som vi bor i för 2 195 000 kronor. Den var lite lite större men och andra sidan utan utsikt och lika många rum. Den har ägts av paret innan i ungefär 8:a månader. De gjorde en vinst på 400 000 +/- några tusen. Det är ju helt sjukt faktiskt. Vi har ju gjort diverse tillval, har en fantastisk utsikt och en finfin inglasning. Man ska inte ropa hej för tidigt men.. jag tror fan vi kommer göra en halv mille plus när vi säljer. Helt sjukt! Vi har börjat småspana på radhus och det är rätt gött och se att det gått bra för grannarna när de sålt då, om vi gör en motsvarande vinst kan vi säga hej då till allt vad topplån heter och mer därtill.

Pär fyller 26 idag också. Nu börjar vi krypa mot 30 strecket alltså. Fy fan. ;)

Vi firade igår, han fick ett Thomas Sabo halsband och ett Diddi halsband av mig igår, och idag fick han teaterbiljetter till Om nu kärnfamiljen är så jävla fet - varför behöver den då så mycket propaganda?. Kommer bli grymt, det är ju Umeås bästa Profilteatern som sätter upp den. Över lag så hade vi en jättefin dag igår då vi firade honom. Alla gäster fick tårta och fika. Vi mumsade på pannacotta med hallon och en liten chokladbit. Vi var inte det minsta sugna på det andra. Right. ;)

PS. Nu börjar jeansen sitta så löst att de glider ner. Jävligt irriterande när man promenerar men otroligt roligt när man märker att det händer grejer.

Helgen

Imorgon är det dags för namngivning och efter det blir det grillknytis, allt i Hissjö. Kommer bli spännande. Namngivning är ju som ett dop fast utan gud. Så som jag egentligen ville ha det men inte kände att jag visste hur jag skulle dra ihop, dop kändes då enklare. Jag tror verkligen det här kommer vara hur fint som helst. Det är Leonidas kusin som ska "få" sitt namn officiellt och firat. Och på söndag fyller Pär år och då blir det öppet hus hemma hos oss för nära och kära. Det vill säga; späckad helg, grymt mycket att göra. Därför har vi ägnat tiden efter att Pär kom hem från Stockholm (efter den goda middagen och efterätten förståss) åt att städa och fixa i vårt hem. Nu är det jättefint, glänsande. Nu kan och ska vi sova, för Leonidas tar inte sovmorgon. Nattinatt!

Middagstips

Lagar en intressant go-middag inför Pärs hemkomst som jag kallar för "Kryddig fläskfilé på sparrisbädd med hotta ugnsgrönsaker". Intressant skulle jag vilja kalla maten. Grönsakerna i fråga är tomater, paprika, afrikansk sötpaprika, inlagd vitlök, soltorkad tomat och fetaost som jag slängt in i ugnen med lite olja och kryddor så det får gosa till sig. Till det kokar jag sparris med smör och steker kött. Hur gott som helst... fast bäst blir nog chokladpannacottan med madagaskarchoklad och hallon till (efterrätten alltså). Åh. Vill börja med efterrätt.

Det går bra med LCHF:andet förresten. Har ingen exakt siffra på antal kilon ner men varje gång jag ställt mig på vågen så har den visat på minus och minst 0,5kg per gång (har vägt mig med 3 dagars mellanrum ungefär). Nu har jag bestämt att det är för ofta så nästa gång jag väger mig blir på onsdag. Kan meddela att kläderna börjar sitta lösare redan. It feel's amazing. :)

Så. Sjukt. Tråkigt.

Pär är i Stockholm. Kommer hem imorgon. Behöver jag säga mer?



Tänker på mat och hur jag ska aktivera mig och Leonidas men är hopplöst oinspirerad. Vi går till mamma/Leonidas mormor. Där är det alltid håll i gång. Dessutom slipper man käka middag ensam vilket är bland det mest meningslösa som finns.

Skulle vilja börja måla igen. Det var länge sedan... jaja. Inte i helgen, i helgen är det namngivningscermoni för Leonidas kusin och så fyller Pär 26 så vi firar honom på Söndag. Busy busy, men det blir kul. Till skillnad från att rulla tummarna och vänta på att posten ska komma.

Svininfluensan

Jag var väldigt gravid när den härjade som värst. Jag blev till och med sjuk, fruktansvärt sjuk. Trodde jag skulle dö. Mest troligt var det väl svinis jag fick men då vi var i Paris då, så ställdes ingen ordentlig diagnos. Man tog heller inte några risker utan skrev ut Tamiflu till mig direkt. Jag valde att inte vaccinera mig. Jag valde så därför att jag inte ville skada bebisen eftersom jag tvivlade på ett vaccin som var så kortsiktigt beprövat. Av miljontals vaccinerade så verkar ju de flesta må bra men jag får ändå en lättnadskänsla när jag läser artiklar som denna:

http://www.expressen.se/halsa/1.2093839/svinvaccin-kan-orsaka-narkolepsi

Jävla obehaglig sjukdom. På sätt och vis så hoppas jag att det var det jag hade, att jag byggt upp immunitet mot det och även fört över det på Leonidas. Hoppas hoppas.

Halvdagsrutin

Eller ja... det är så mycket som jag lyckats få kläm på. Vi stiger upp mer eller mindre exakt kl 08.00 varje morgon för då är Leonidas pigg och vill upp och leka. En stund senare, vid 09.00 äter han grötfrukost med någon god fruktpuré som smaksättare eller efterrätt. Sedan leks det och brummas runt ett tag till. 10.45-11.15 är det dags att sova igen till ungefär 12-12.30. Då vaknar han och är alldeles mosig och gossig och en stund senare är det dags för lunch. Därefter brukar jag lyssna in honom utan att tänka på mattider eller sovtider. Mitt mål just nu är att försöka klocka hur resten av dagen ser ut, på ett ungefär. Jag är ingen galen rutinmänniska, men tro det eller ej - barn älskar rutiner. Därför känner jag att det är bra att ha ett hum i alla fall. Men halva dagen - klockren! Vuxenpoäng, katching.

Filippas 12årsdag i bilder

Min minsta lillasyster har blivit stor, idag fyllde hon 12 år. Vi firade henne med sång, tårta och massor av presenter. Lilla stora Filippa. :)


Leonidas gör ett politiskt statement för minkarna. Don't wear fur.


Go tårtan. Smakade iofs inte då den inte var lchf men Filippa gillade. Snygg var den, kan jag säga! ;D




Önskemiddagen; Tacos. Succé, mumma!


Filippa med kompis sjunger singstar och Leonidas älskar det.


Stora tjejen. 12 bast. Inte illa :)

Leonidas uppvaktar henne med enorma Eclipse affischer till nya rummet, rosa smycken - armband, örhängen, halsband, diadem och klocka. Det är kul att ge bort presenter, speciellt när man får tillbaks pappret.