Pär är hemma

Det är helg, Pär är hemma igen. Alla är glada. :)

Helgen

Imorgon är det dags för namngivning och efter det blir det grillknytis, allt i Hissjö. Kommer bli spännande. Namngivning är ju som ett dop fast utan gud. Så som jag egentligen ville ha det men inte kände att jag visste hur jag skulle dra ihop, dop kändes då enklare. Jag tror verkligen det här kommer vara hur fint som helst. Det är Leonidas kusin som ska "få" sitt namn officiellt och firat. Och på söndag fyller Pär år och då blir det öppet hus hemma hos oss för nära och kära. Det vill säga; späckad helg, grymt mycket att göra. Därför har vi ägnat tiden efter att Pär kom hem från Stockholm (efter den goda middagen och efterätten förståss) åt att städa och fixa i vårt hem. Nu är det jättefint, glänsande. Nu kan och ska vi sova, för Leonidas tar inte sovmorgon. Nattinatt!

V75 och krämbullar

Skönt med helg, som vanligt. Man vänjer sig snabbt vid att vara alla tre, inte minus en - på jobbet. Så slår hårda verkligheten in och Pär reser bort fem på morgonen, innan jag och Leonidas vaknat. En puss och sedan är han borta i tre dagar.

Helgen då? Bestod av V75 live på Umåker, årets enda V75 i Umeå så stort jippo och folkfest. Jag var så nervös att Leonidas skulle vakna och kräva mat där, har ju som lyckats undvika offentlig amning i fyra månader nu. Slapp då också, han sov så sött igenom alltihopa. Inte missade han något heller, vi vann inte. Men så spelar vi inte för att vinna en tusenlapp heller.
Igår hälsade vi på hos Anna och Peppe. Det blev krämbullar, bröllopstidningar, öppen förskola, pill på iphones och allt i väldigt gott sällskap. Massor av barn, små små individer med fascinerande humör och temprament som ömsom interagerar och ömsom roar och upptäcker för sig själva. Sött är det, som krämbullarna.
Sedan blev det middag hos min kära mamma, flygande falukorv eller vad det var. Intressant och gott. Så gick vi hem när solen var på väg ner, en vacker och lite lerig promenad längs älven. Längtar redan till nästa helg... eller i alla fall tills onsdag. Saknar Pär.

Ensamma veckan

I veckan måste Pär resa igen. Jobbet som kallar. Jag och Leonidas ska roa oss solo, och det är väl inte ett problem i sig. Vi har alltid trevligt. Men vi saknar Pär när han är borta. Två dagar känns inte så farligt, men nu ska han vara borta fyra. Det är inte kul alls faktiskt. Då är det skönt att veta att det var därför vi flyttade hit till Umeå, här är jag aldrig ensam. Det är såhär just nu, att Pär reser och far... det är okej och jag hoppas att han har det bra under sina resor. Sen hoppas jag väl också att han hittar någonting annat lite längre fram, efter sin pappaledighet. Borta bra men hemma bäst liksom.

På fredag ska jag på läkarbesök igen för att kolla upp knölen på halsen. Jobbigt att Pär är borta då. Läskiga jävla knöl.

Längtar till helgen igen, det är likadant oavsett om man jobbar eller inte, man längtar alltid till helgen.