Vintern har rasat

Nu är det alltså vår, hurra!

Idag har vi spanat in nytt porslin för nu är det slut på det udda, ihopskrapade, från då två singlar flyttade ihop. Det tog bara fyra år att bestämma sig. Men nu blir det blir fint!

Vi har också varit och vägt och mätt Leonidas. Han går inte upp så mycket i vikt just nu. Visst följer han sin kurva men just vikten går åt det lägre hållet. Men på BVC tyckte de inte att det var så konstigt. Han är ju så otroligt aktiv. Alltid igång och sparkar, viftar, pratar, rullar, står, hoppar, busar och leker. Han gör helt enkelt av med allt han får hela tiden. Men nöjd är han och han säger till när han är hungrig. Så det är lugnt, även fast man oroar sig för minsta lilla. Aktiv är bra, på BVC kallar de honom till och med för "en snabbing" då han hela tiden klarat av saker som större bebisar gör fast mycket tidigare. Lille stora mannen. Lång är han i alla fall. Och finast i världen för mamma och pappa.

Här är lördagens v75:a också. Magkänslan som styrt men går den in så blir det fina pengar. Hälften vågat och hälften vunnet va?

V75 och krämbullar

Skönt med helg, som vanligt. Man vänjer sig snabbt vid att vara alla tre, inte minus en - på jobbet. Så slår hårda verkligheten in och Pär reser bort fem på morgonen, innan jag och Leonidas vaknat. En puss och sedan är han borta i tre dagar.

Helgen då? Bestod av V75 live på Umåker, årets enda V75 i Umeå så stort jippo och folkfest. Jag var så nervös att Leonidas skulle vakna och kräva mat där, har ju som lyckats undvika offentlig amning i fyra månader nu. Slapp då också, han sov så sött igenom alltihopa. Inte missade han något heller, vi vann inte. Men så spelar vi inte för att vinna en tusenlapp heller.
Igår hälsade vi på hos Anna och Peppe. Det blev krämbullar, bröllopstidningar, öppen förskola, pill på iphones och allt i väldigt gott sällskap. Massor av barn, små små individer med fascinerande humör och temprament som ömsom interagerar och ömsom roar och upptäcker för sig själva. Sött är det, som krämbullarna.
Sedan blev det middag hos min kära mamma, flygande falukorv eller vad det var. Intressant och gott. Så gick vi hem när solen var på väg ner, en vacker och lite lerig promenad längs älven. Längtar redan till nästa helg... eller i alla fall tills onsdag. Saknar Pär.