Just, schlagern!

Blev riktigt glad över vinnaren i år. Så cool. Roligt. Tyskland kan? Blev förvånad, men Lena Meyer-Landrut's Satellite var - är - hur skön som helst.

Och högst allsångsvänlig!

"Love, oh, love, I gotta tell you how I feel about you
‘Cause I, oh, I can’t go a minute without your love
Like a satellite, I’m in an orbit all the way around you
And I would fall out into the night
Can’t go a minute without your love"

Har fastnat på min hjärna som ett klibbigt gammalt tuggummi. Ska vi sjunga tillsammans?

Leve mammorna!

Mammor är starka lejon. Jo, det är dom. Det finns inga svaga mammor. Efter min förlossning insåg jag det. Och vad vore världen utan mammor?

Vi hade stormiddag med mammorna idag. Det vill säga min mamma, Pärs mamma och såklart jag själv, Leonidas mamma. Det blev en fantastisk trerätters i form av knytis där ingen visste vad den andre hade med. Så till förrätt blev det laxrullar, till huvudrätt porterstek med potatisgratäng och till efterätt en ananaspaj med glass. Spektakulärt. De rullade hemmåt.

Jag fick en blomma av svärmor, vita rosor. Fint! Och Leonidas gav mig ett gäng skraplotter och en hel hög med skvallertidningar. Jag köper aldrig skvaller och officiellt tar jag avstånd från allt vad det heter. Men jag älskar att läsa det, på toa, i badkaret, i solen eller på sängen när Leonidas sover. Han vet det. Perfekt present. Sötnos. Blir svårt att överträffa detta till farsdag!

Notering till mig själv: Att vara mamma är ju inte dumt alls, vad har du varit rädd för hela ditt liv?




Leonidas läser "Mosboken" - Boken om mosbara godsaker.

Schlager-rubrik.

Inlägget får heta "Rubrik" som en motreaktion till Aftonbladets fiaskofest. Inte snällt. Stackars Anna Bergendahl. Hon gjorde verkligen sitt bästa. Att hon sedan såg ut som en botoxad 40 åring i ballerinaklänning är en annan femma. Musikaliskt var hon faktiskt bra, hon menade det hon sjöng. Hon förmedlade. Utan sex.

Läxa till Sverige: Nästa år, skicka hunkiga killar med trallvänliga texter, gärna med vattendans inslag. Europa vill ha mer seks.

På festival!

Leonidas på Rix FM festival ikväll. Han förstod ingenting, ljudet bara försvann. Darin vem?

Pre-morsdags lyx

I helgen samlar vi våra mödrar på en middag hos oss men idag tänkte jag rå om mig själv. Ska klippa mitt eländiga mamma-hår. Det som finns kvar. Fasen vad man tappar hår när man ammar, ni anar inte! Men men, barret som finns kvar ska filas på. Mysigt att bli ompysslad lite också. Imorgon ska jag fixa ögonbrynen och fransarna också.
Och långpromenerandet fortsätter. Så gör även godis-stoppet. Hatar godis-stopp. Framförallt saknar jag choklad. Undrar om morsdag är en undantagsdag?

Remissen

Det damp ner ett brev från kirurgmottagningen på universitetssjukhuset idag. Det står ingen tid när jag är välkommen bara att jag hör till en lägre prioritetsgrupp och därför får vänta i minst två månader. Som att jag inte redan väntat i två månader? Det dröjer en månad för dem bara att skicka ut ett sådant här brev!
Fy fan.
Så man ska alltså gå runt med något de inte vet vad det är till 100% eftersom testerna inte visade något de förstod sig på i minst två månader till?
Och varför blir jag remitterad till kirurgen? Läkaren sa att jag skulle bli remitterad till en expert på köldkörtlar. Jag hatar vården. Det här är hela anledningen till att jag är så dålig på att söka hjälp. Man blir fan aldrig tagen på allvar. Nej jag låtsas att jag är trött och att andningen tar emot, att jag känner mig yr. Det är nog inget. Det har säkert försvunnit av sig självt tills dess. Jag blir mörkrädd.

Mitt nya liv?

Igår så kom vi fram till att vi skulle lägga i ungefär tio extra växlar med träning inför sommaren. Så sagt och gjort! Det började visserligen inte så bra då jag inledde dagen med att "försova" mig två timmar. Men tolv var vi iväg. Åkte buss upp till IKSU och där åt vi lunch med Pär. Nyttig lunch. Sedan promenerade vi hem, jag och Leonidas, eftersom Pär skulle återgå till jobbet. Vi gick inte rakt på heller, snabbaste vägen, som hade varit typiskt mig. Nä. Vi gick först hem till min mamma och stannade en stund för att städa vagnen efter snösmältningen... kände att det var dags att ta tag i. Sen gick vi hem. Det blev lite stressigt på hemvägen för då vaknade Leonidas och var hungrig. Så.. vad kan vi har varit på promenad i.. två timmar kanske? Jag är jävligt stolt över det. Nu ska vi göra denna runda fyra gånger i veckan, minst. Fint att se Pär om dagarna också, och så skönt att komma igång igen.

Thank god för bolibompa

Stiga upp sju på söndagsmorgnar är inget för mig. Det bara är så. Pär är mycket bättre på att stiga upp tidigt. Sätta honom i babysittern eller i gymmet och låta honom guppa på som han vill. Han är hur nöjd som helst. Lille piggelin.

Men idag är inte Pär hemma, han golfar med sin brorsa. Så här sitter jag och bloggar. Men blir lite glad över bloggens nya look.
Den piggar upp.

Tröööööött!

Att sakna livet innan, lite grann, ibland

Den sista filmen jag såg på bio innan Leonidas föddes var Avatar. En bra film att "avsluta" med. Ja... då trodde jag ju faktiskt att jag skulle dö ända fram tills dess att jag inte gjorde det. Men efter att han fötts så har det inte heller blivit att man kommit sig för att gå. Att göra saker utan honom över huvud taget faktiskt. Vi gjorde en sak. Vi gick på teater; Stirraren av Rickard Lekander, medan hans moster gick runt på stan med honom och såg till att han sov under tiden. Det var fantastiskt skönt. Även om jag inte kunde sluta undra vad de hade för sig, om han sov, om han var ledsen... hungrig, gosjuk, mammasjuk, så fick vi ändå en fin stund bara jag och Pär. Men det är verkligen galet svårt att lämna ifrån sig honom. Det känns ju som att det bara är vi som förstår honom och vet vad han behöver när han säger till. För han säger till. Och nu börjar jag bli så galet sugen på att börja springa på bio igen. Som innan han kom. Bio två gånger i veckan. Älskar bio. Är det livet över? Fan. Får ta något chill-pill eller något. Vi har ju tusen runt omkring som är högst pålitliga som anmält sig frivilliga att sitta barnvakt. Han är inte så svårpassad så jag förstår dem. Ska jag?

Ehhrm.. matar serier hemma ett tag till, bygger upp modet. Glee är grymt bra. Och bio är inte livsviktigt. Det är väl mer en fråga om egentid. Men jag lider inte utan heller, inte om man jämför med barnen i Afrika. Och det fick jag lära mig när jag var liten, att man skulle jämföra med dem. Då är inget särskilt illa.

Stora små steg

Leonidas satt ikväll. Jag har testat att släppa greppet när han sitter många gånger och han har alltid vickat åt det ena eller det andra håller men inte denna gång - han satt, helt själv! I flera minutrar. Blev så tokstolt, det är det första stora som hänt sedan han bestämde sig för att lyfta huvudet och stå upp. Tänk så sjukt mycket han lärt sig på sin korta tid på jorden. Jag är imponerad.
20 veckor blir han imorgon, fredag.

Och appropå fredag... fasen så skönt med helg igen. Tanken är att vi kanske ska komma oss för att fixa fint i lillrummet så att det är beboligt och kan lekas i. Inte bara vuxenlekas som nu - datorrum liksom. Näe, fram med jungeldjuren, klart grabben ska ha eget rum! (För att inte tala om mamma och pappa, de vill också ha eget rum.)

Uppdatering:

Fotat 21/5 på 20 veckors dagen. Han befinner sig högt upp så hans morbror Kaj ser till att han inte trillar. Men sitter gör han.
Lill hjärtat.

Så fantastiskt varmt, är det sommar tro?

Senaste dagarna har vi pysslat hemma. Fått till med belysningen i allrum/kök och även satt ut balkongmöbler. Och så jädra sommrigt det blev på en gång. Middag på balkongen, av med jackan och hur klär man barnet? Vi kan ju vinter nu, men sommar?
Ska shoppa sommarutstyrslar till honom imorgon. Tips är bra och välkomna! Beställde ett solskydd till barnvagnen idag så halva problemet kanske redan är löst? Svårt det där...

Viktigt boktips

Tusen gånger starkare av Christina Herrström. Denna läste jag för länge sedan men den är SÅ bra och SÅ viktig. Läs!

Mamma kom över och vi pratade och vi blev arg att saker aldrig verkar förändras. Att det är så jävla svårt. Att det är så jävla orättvist. Att det börjar när vi är så små.
Vi måste bli bättre och vi måste bli bättre nu.

När man vill något riktigt mycket

Leonidas vaknade vrålhungrig klockan 05.08 i morse. Eftersom hans blöja vägde ett ton efter sju timmars sömn så skulle Pär byta på honom innan han fick mat. Ni kan ju föreställa er besvikelsen. När Pär kom tillbaks till sängen med honom var han i upplösningstillstånd. När Pär placerade honom på sängen så skrek han; MENNA(=mat)! Menna! Jajjemen, förstått. Han snurrade runt och sög sig fast som en liten igel. Så hungrig, det vrålade i lillmagen. Så gossade vi ihop några timmar till medan Pär gick till jobbet. Men menna. Ett ord liksom. Ett eget ord, men likväl.

Uppdatering: Är rätt säker på att "Menna" betyder "mamma". <3

Dopet

Hej oj hoppsan. En överväldigande helg... om man säger så. MASSOR av folk. Fint var det. Anders höll upp Leonidas som i lejonkungen och vi bugade inför honom. Vi sjöng, Pär och Filippa sjöng. Jenny berättade sagan om hur han blev till. Och så fikade vi, gud så vi fikade. Jag känner väl såhär i efterhand att jag kanske pratade med alla i 2 minutrar var och att det blev rätt hetsigt. Är ändå helnöjd. Det blev verkligen precis som vi ville. Släkten samlad. Han döptes i vita kläder och fluga. Han fick massor av fina presenter. Åter igen, tack alla för en fin dag!

Övning ger färdighet

Resultatet av brudmakeup-träning på syster Robina. Vi kom fram till att det var för mesigt på henne så vi körde på - lite mer Marilyn stuk och massa snyggt. ÄLSKAR att pyssla med sånt här, känner mig som Picasso. Även om det nu kanske inte blev en klassisk brudsminkning i slutändan så fick jag ändå en chans att öva på att sminka någon annan än mig själv vilket är guld värt inför sommaren. Hon är dessutom bra min syster, på så sätt att hon kommer med tips medan man håller på. Mycket lärorikt. Roligt med fotosession efteråt också. Vad tycker ni om resultatet?

Dopförberedelser

Håller på och drunknar i bakande och förberedande men känner mig rätt nöjd med vad vi lyckats med. Är mest nervös över att stå i "centrum" på dopdagen nu. Leonidas och Anders kommer självklart vara huvudattraktionerna men får lite scenskräck av att veta att jag också ska stå där framme. Egentligen dumt, jag ska ju bara hålla i Leonidas - inte prata vackert eller sjunga som Pär tänker. Det var jag för feg för.
Pär ska sjunga en egenskriven låt som det ser ut nu och så har vi valt två psalmer eftersom det var tvunget. Du vet väl om att du är värdefull och Som när ett barn kommer hem kändes rätt. Sedan har vi valt en alternativ trosbekännelse eftersom vi inte är fans av den traditionella. Alla som känner oss vet att vi inte är religiösa av oss men denna text kändes fin ändå.

Psalm 766
Jag tror på en Gud som är helig och varm,
som ger kampglöd och identitet.
En helande Gud som gör trasigt till helt,
som stärker till medvetenhet.

Jag tror på en Gud som gråter med mig,
när jag gråter så allting är gråt.
En tröstande Gud som kan trösta likt den
som väntar tills gråten gått åt.

Jag tror på en Gud som bor inom mig
och som bor i allt utanför.
En skrattande Gud som vill skratta med mig,
som lever med mig när jag dör.

Ser fram emot Lördag nu.

Ge mig mat

Såhär ser det ut när maten tar tid på sig, när bh och tröja inte kommer av tillräckligt snabbt eller då mamma (läs; jag) inte förstått hungersignalerna.

Idag testade vi gröt för första gången efter rekommendation från bvc. Leonidas smakade nyfiket och ivrigt, inga grimaser alls faktiskt. Inte förräns jag lät honom skölja ner det hela med äpplejuice. Han såg ut som att jag hade gett honom en citron. Men upplevelsen i stort var positiv, mat är gott!

Belöningsbrallor

Har inhandlat byxor idag. Icke-mamma-byxor. Som kommer sitta som en schmäck när jag blivit av med ett och annat mammakilo. Men det går inte alls lika effektivt som jag hade föreställt mig, så är det väl rätt naivt att tro att det bara ska försvinna av sig självt också. Har börjat promenera oftare och längre samt skippar godis. Delmål är visst bra. Så delmål 1: Fixa byxformen. Delmål 2 är ännu ovisst... tenderar att tappa lusten om jag går ut för hårt. Byxform ist gut. Just nu.

Bakardag

Bakar inför dopet nästa lördag. Chokladbiskvier, kärleksmums och kokostoppar. Tårtor och mackor fixar vi innan dopet. Skönt att få det gjort. Det närmar sig.
Anders säger att han ska hålla upp Leonidas inför alla som i filmen lejonkungen. Tyckte det lät fint. Ser fram emot en fin stund med nära och kära. Många kommer, fler än jag trodde faktiskt. Känns som att påsen börjar knytas ihop, bara Robinas 20års present som fattas. Vad ger man en 20åring? Det får jag lista ut till veckan! Tips är välkommna.