Inte längre instängd

Jag förstår inte hur jag stod ut de första, säg 6 månaderna av mammaledigheten. Jag satt inne vid tv:n och ammade i princip. Varje dag hela dagarna.. nja, kanske inte riktigt så illa, men nästan. Orolig för svininfluensa, inte sugen på att traska runt ensam, det var kallt ute.. you name it. Men jag var lat, man ska kalla det för vad det är som Mona Sahlin sa.

Nu kliar det i kroppen, jag känner att jag MÅSTE komma mig ut. Jag vill ha rörelse, luft och mental stimulans. TV:n borde man slänga ut genom fönstret.
Fast det skulle jag få ångra på kvällen, då Idol visas. Sen gillar vi ju film också. Men på dagarna, seriöst.. det är ju bara för att höra ljud, och för det kan man väl sätta på lite musik?

Vad jag ville säga var att jag är väldigt väldigt glad och tacksam över att de förändringar vi gör i hur vi nu lever ger sådana märkbara resultat både i kropp och själ. Det är bra för hela familjen. Slå av tv:n och rör på döfläsket allihopa! ;)

Promenader

Vi har trappat upp på motionsfronten nu när energin har återvänt efter "detox" fasen man har i början med LCHF då man vänjer kroppen att klara sig på minimalt med kolhydrater. Vi promenerar nu mera en timme om dagen, minst, och vi är väldigt konsekventa med det. Tror den här veckan kommer göra under och dunder, har som mål att gå ner 2kg tills på onsdag. Tror ni jag klarar det? Håll tummarna, det är prestige i det. Har lovat mig själv att inte bli besviken så länge det står minus på vågen vid varje vägning men jag känner att jag vill få lite "sprutt" nu. Har som delmål att gå ner 10 kg på två månader. Sedan tar vi 10 till efter det... osv. Jag kommer flyga fram, så motiverad är jag!

Språnget

Har tagit ett stort språng. Det nya livet... som började när Leonidas föddes, eller blev till, vilket som. Det började då det som jag sagt aldrig skulle hända i mitt liv hände. Och igårkväll ett "språng" till. Jag joggade. Helt otroligt. Jag som gnatat om hur mycket jag hatar att springa sedan typ 6:an. Och det bästa var att jag faktiskt tyckte det var kul. Jag kunde inte hålla mig på joggnivå, jag sprang! Snabbt! Det är kul när det går snabbt. Men visst, har inte konditionen att hålla på länge men skit samma, det är en start. Vi promenerar minst en timme varje dag, om ett par månader kommer jag flyga fram! Sanna mina ord.

Familjen Hurtbulle

Idag promenerade vi över åtta kilometer. Ungefär två timmar tog det. Så skönt med kvällspromenader. Gick förbi Coop och köpte smakportionsmat på vägen hem, bara för att jag blev så nyfiken på att testa något snabbt. Leonidas var inte lika sugen på att testa. Han blev jättearg. Spottade ut. Grät och skrek. Vad vi gav honom? Råttgift? Näe. Men man skulle kunna tro det. Det var bara potatis och majs. Okej, kanske ingen stor kulinarisk upplevelse men ändå. Påminner om hur han reagerade på banan. Det var kväljningar och grimaser då också. Det kan ta ett tag det här med maten, han verkar vara kräsen, lille tjabo.

Appropå bullar...

Mitt nya liv?

Igår så kom vi fram till att vi skulle lägga i ungefär tio extra växlar med träning inför sommaren. Så sagt och gjort! Det började visserligen inte så bra då jag inledde dagen med att "försova" mig två timmar. Men tolv var vi iväg. Åkte buss upp till IKSU och där åt vi lunch med Pär. Nyttig lunch. Sedan promenerade vi hem, jag och Leonidas, eftersom Pär skulle återgå till jobbet. Vi gick inte rakt på heller, snabbaste vägen, som hade varit typiskt mig. Nä. Vi gick först hem till min mamma och stannade en stund för att städa vagnen efter snösmältningen... kände att det var dags att ta tag i. Sen gick vi hem. Det blev lite stressigt på hemvägen för då vaknade Leonidas och var hungrig. Så.. vad kan vi har varit på promenad i.. två timmar kanske? Jag är jävligt stolt över det. Nu ska vi göra denna runda fyra gånger i veckan, minst. Fint att se Pär om dagarna också, och så skönt att komma igång igen.