Haha! (pt 2)

Haha, fick glädjefnatt i förra inlägget. Vi var med på budgivning om det superjättefina radhuset på Umedalen under morgonen och vi, håll i er: VANN!!
Det finaste lilla huset, 4 rum och kök och två badrum, terass och minilekpark utanför... 4 år gammalt, ser ut som nytt. Huuur fint som helst... och nu är det vårt! I januari flyttar vi till Umedalen. Stället med stans bästa förskolor och skolor generellt, konstutställningspark och musee, de roligaste grannarna etc etc. Där kan vi bo lääänge. Åh så kul, vi har precis skrivit på pappren. Sjukt kul. Sjukt spännannde. Första gången man är husägare. Lägenhet är ju småpotatis i jämförelse. Wiii!!

hahahahaha

haaaahahahahahahaaahahahahahahahahahahaha. hahahahaaaaaaaaaa...
haha ha ha... grggrrgllluurrggll haaaaahahaha. hahahaaaaaahaha.



(to be continued)

Trafikskola

Hur väljer man? Borde inte alla ha en bra standrad? Går man på pris eller på pedagogiska filosofier, den som har längst körlektioner eller den som helt enkelt kostar minst? Var får man mest? Eftersom jag inte har 15 laxar i bakfickan så tänker jag ta ett körkortslån vilket vissa har möjlighet till, om inte alla? För om inte alla har det så blir det rätt avgörande.

Idag ska vi iaf göra en "kompletternade synundersökning" som det så fint hette. Det är gratis för att vi nyss gjort synundersökningar både jag och Pär. De ska kolla om vi ser nedersta raden på en bokstavstavla, typ. Sedan är hälsodeklarationen för körkortstillståndet komplett så då skickar vi in. Sen är det bara att "tuta och köra". När Leonidas sover passar jag på att läsa teori. Jag tänker att ju mer teori jag kan innan jag faktiskt sätter mig bakom ratten desto bättre. Så thats what i'm doin now. Först teori, sedan synundersökning.


Uppdatering:
Ögonen, och vidvinkelsynen är finemang. Så nu är hälsodeklarationen klar och pappren inskickade! :D

I smyg?

Ju mer jag läser om bröllop desto mer känner jag att "fasen vad skönt att smita och ta det i hemlighet". Man kan ju faktiskt få det superfint så också, och sedan har man en stor fest lite senare. Kanske åka utomlands, gifta sig på Bali eller nåt? Haha, vet många som skulle sura då...

You can do it!

Äsch, gav upp 5 inlägg. Fem tråkiga inlägg hade varit lätt, men fem intressanta.. nja.

Steg upp i morse med en känsla att idag har jag fått svar på någon utav mina jobbansökningar. Det hade jag inte. Men när jag satt där så sa det plötsligt "Pling" i inboxen. Svar! Jag har sökt två olika tjänster på samma företag så svaret var kort och gott, efter att ha läst CV och personligt brev, att det var citat "Jättebra" att jag sökt de tjänsterna och att rekryteringen börjar lite längre fram. Kul!!! Jag är superpeppad. Har inte bråttom heller, är ju mammaledig ett tag till. :) Känns som att man borde köpa en trisslott eller något, bra dag idag!

Channeling Foki

Nu du Foki, ska du få se på uppdateringar!



Svärmor och hennes syster och man kommer över på ett tag. Känner svetten lacka, måste bli klar. ...Vi hörs om fem minutrar.. eller nåt. (5 inlägg om dagen, pytt! Hur jävla intressant liv kan man ha?) Lite avis på naglarna ändå.

Den inre superstädaren

Jag har gnuggat sönder fingertopparna med varenda kemikalie jag hittat här hemma på diverse olika ytor... allt måste skrubbas! Jag har fått städdjävulen i mig! Jag hatar att börja städa men när man väl satt igång mig så är det som att det inte kan sluta, putsa borsta slänga, gömma under mattan, ta fram från under mattan, dammsuga mattan, torka, vattna, skura.. som en virvelvind, nu blir det action!

Jag skulle inte palla

Läste en artikel i lokala City-magasinet om bloggaren Foki. Hon uppdaterar sin blogg minst fem gånger om dagen. Att hennes läsare kräver det, minst, annars får hon upprörda kommentarer. Stackarn, vilken press! Fast och andra sidan, om man har det som inkomst dvs. att man borde kunna kalla det jobb, då är ju inte det så jätte mycket jämfört med 8 timmars arbetsdag. Jag försöker tänka en gång om dagen, och bara på kul. Och kanske lite för att provocera ibland. Svenska kyrkans medlemmar verkar gå igång ibland iaf. Ja, behöver jag säga att dagen är rätt innehållslös? Leonidas har feber som ligger på 39,4 sedan igår och så försöker vi städa och homestyla. Vi ska få
vår lägenhet fotad på fredag ju, så den kan komma ut på mäklarens webbsida som "läge +" för objekt som kommer säljas inom kort. Bara för att locka köpare. Men vi älskade radhuset som vi kikade på i fredags, skulle vara sjukt kul om vi fick det. Åh. Och Leonidas säger bara "papapababapapaba" inte mamamama. Idag är det pappa som gäller. Typiskt. Söndagsdepp, imorgon är det ju måndag. Bah!




Ps. Leonidas fick en Cheap Monday t-shirt igår. Så cool.

Inte längre instängd

Jag förstår inte hur jag stod ut de första, säg 6 månaderna av mammaledigheten. Jag satt inne vid tv:n och ammade i princip. Varje dag hela dagarna.. nja, kanske inte riktigt så illa, men nästan. Orolig för svininfluensa, inte sugen på att traska runt ensam, det var kallt ute.. you name it. Men jag var lat, man ska kalla det för vad det är som Mona Sahlin sa.

Nu kliar det i kroppen, jag känner att jag MÅSTE komma mig ut. Jag vill ha rörelse, luft och mental stimulans. TV:n borde man slänga ut genom fönstret.
Fast det skulle jag få ångra på kvällen, då Idol visas. Sen gillar vi ju film också. Men på dagarna, seriöst.. det är ju bara för att höra ljud, och för det kan man väl sätta på lite musik?

Vad jag ville säga var att jag är väldigt väldigt glad och tacksam över att de förändringar vi gör i hur vi nu lever ger sådana märkbara resultat både i kropp och själ. Det är bra för hela familjen. Slå av tv:n och rör på döfläsket allihopa! ;)

Lite lättare

Det blir lättare. Livet. Allt. Att gå, leka, andas, klä på sig, kliva upp ur sängen.. att tappa några kilon har helt enkelt inget annat än fördelar. Idag tog jag två långpromenader. Två! Tidigare var jag nöjd om jag tog två i veckan.. men två på en dag. Så otroligt skönt. Njuter av hösten och av att kläderna blir större.

Har skickat in två jobbansökningar också. Håll tummarna för mig. Och vad mer? Ja.. banken har ställt sig som positiv till om vi köper radhus på Umedalen, och vi funderar vidare. Visning på fredag på ett riktigt fint objekt. Så kanske blir budgivning till veckan... får alltid lite ångest av sådant, även om det är kul. Det är så mycket pengar det handlar om, och att flytta också. Men om vi skulle "vinna" detta objekt så skulle vi få ett jätte jätte fint hem och ha en mycket lägre månadskostnad så det vore faktiskt grymt bra. Och så skulle Leonidas få en plätt att leka på. Och nära till en massa små kompisar. Det är perfekt, hoppas vi får den!

En sämre bloggmånad

Jag har inte varit lika på hugget denna månad känner jag. Mycket att göra, fundera över och den nedra förkylningen drog ju ner en till fotknölarna. Inte så kul att läsa när jag varje dag klagar över att min hörsel fortfarande inte är återställd, hostan är kvar och även halsontet. Dessutom har en körtel svällt upp i hakan som ömmar. Ja. Men färdigklagat. Det finns faktiskt saker att vara glad för, som att jag igår kunde ta min första riktiga höstpromenad tillsammans med Pär och Leonidas, det var fantastiskt vackert. Jag gillar hösten. Våren luktar bajs, men hösten... det är kall fräsch luft och vackra sprakande färger, prasslande löv och vattenpussar att dippa tårna i. Hur fint som helst, ska försöka fota!
Och annars så har jag ordnat med mitt CV för att jag tänker börja söka nytt jobb. Kan ju inte jobba kvar i Stockholm när jag bor i Umeå, även om jag har kvar min anställning för tillfället. Skickar ut ett par ansökningar nu i dagarna så får vi se vad som händer. Håll tummarna för mig!
Lchf då? Har stått rätt still efter raset då jag blev sjuk men så länge det inte går uppåt så tänker jag inte vara missnöjd.
Vad mer vad mer...?? Joooo! Har fått en remiss upp till kirurgmottagningen på sjukhuset för nu ska de kolla på min hals... jag blev lovad 3 månaders kötid, men hur länge har jag fått vänta? 5. FEEEM. Det är helt jädra galet, men nu ska jag dit i alla fall. Mycket sjukhus nu för tiden, tandläkaren, akuten och så det här. Jag som ogillar sjukhus. Blä. Apotek däremot, är mycket roligare... älskar att köpa småsaker, ny tandborste, läppcerat, deo, hudkräm, bomullsrondelle, nappar, flaskor osv.

Okej färdigdravlat. Ska planera middag och gå ut och promenera. So long. Puss!

Sveriges största misslyckande

Hur är det ens möjligt? Hur kan så många tycka att det är värt någon extra hundralapp i månaden när det är på bekostnad av de som har det allra sämst? Och hur hur hur kan svenskarna rösta in högerextremister i riksdagen? Det är pinsamt och så fruktansvärt obildat. Jag tycker det känns jävligt märkligt att för första gången i mitt liv känna skam för landet jag lever i. Vad händer?

Det positiva, som jag ändå har satt något slags hopp till, är att Miljöpartiet som jag röstade på ska nyttja att de just blev Sveriges 3:e största parti och röra om i Alliansgrytan. Ställa hårda krav och förhandla. Jag tror att deras inflytande kommer bli avgörande, för inte ens moderaterna kan väl samarbeta med SD?

Fallet Annica säger allt

http://klamydiabrevet.blogspot.com/2010/09/sveket.html

Texten ovan är ett exempel av många. Jag mår illa av tanken på att Reinfeldt skulle få styra Sverige 4 år till. Det är inget annat än kall, egoistisk och omänsklig politik och jag skäms för Sverige om det är så här majoriteten av befolkniningen vill leva.

Läs och begrunda. Rösta rödgrönt. Det ska jag.

Radhusjakt

Jag tycker det är liiite jobbigt, jag hatar ju att flytta. Samtidigt så har vi börjat se oss omkring efter radhus. Det finns många fördelar även om vi inte heller riktigt är i behov av radhus - ännu. Om vi vill utöka vår lilla familj blir det en nödvändighet, och det vill vi ju så det praktiska vore ju på sätt och vis att vara förutseende och fixa med större och bättre boende redan nu. En hem med fler rum, med uteplats, med gräs och staket och möjlighet att springa ut och leka. Idag var jag på visning, ett radhus byggt 2006 som säljaren sålde för ett skampris för att de var i desperat behov att bli av med de eftersom de redan flyttat och står med dubbla kostnader. Det var faktiskt hur bra som helst. Egentligen precis exakt vad vi söker. Det finns ett visst renoveringsbehov, alla tapter måste fixas och klädkammaren byggas om lite men i stort så var det ju hur fint som helst, det är ju trots allt nybyggt. Vi skulle bo sjukt billigt där och vi skulle kunna göra en fin vinst om vi rustade upp där det var småslitet. Så perfekt, nytt men lite slitet. Stor stor potential. Man blev sugen. Men det är snabba beslut som krävs och jag vet inte... flytta nu? Det känns inte jättekul. Ja jag vet, ska jag klaga? Näe, okej. Men jag hatar verkligen att flytta. Vi funderar...

Köpte de allra finaste vantarna

Jag hittade dessa fantastiskt fina vantar på denna blogg; Annas Maloma
Anna gör unika vantar som det bara finns en av varje utav. Ääälskar dem! Så hett tips inför vintern...




Bilder: Annas Maloma

Sist med det senaste

Nej jag har fortfarande ingen Iphone. Kanske skaffar en, men det får bli efter att jag återgått till att jobba i sådana fall. Kanske blir en 10 kilos belöning? (Ska belöna mig själv för varje 10 kilo jag går ner nämligen). Hur som helst så var det så att min bror ringde mig idag. Vi har inte pratat på typ en månad, inte sedan han åkte ner till Arvika för att plugga på folkhögskola. Det var skitkul att höra hur han hade det och Leonidas hade ögon som små fat när morbrodern försökte prata med honom också. De var ju som bästa polare de två, och det är ju så konstigt när både han och min syster inte är kvar här uppe längre. Så han sa "Skaffa Skype!". Och ja, skitbra.. det har ju jag velat göra hur länge som helst! Så nu gjorde jag det. Har dock inte testat ännu för broderns dator var upptagen, men ju mer jag tänker på det desto bättre låter det. Pär reste till Holland i morse och är borta resten av veckan också, så det är ju perfekt.. då kan vi Skypa innan Leonidas ska sova. Får vi se varandra. I like moderniteter. Jag vet. Jag är sist av alla. Till och med min mormor hade Skype för mig.

Världens coolaste

Han är så stor nu, han kryper supersnabbt, klättrar upp på saker, ställer sig upp, klappar händerna, säger "mamma" och "pappa", äter riktig mat, älskar böcker med bilder på djur, blir lyrisk av musik, gosar ner sig hos en och försöker trösta när vi varit sjuka både jag och Pär, tar tag i våra byxben och drar sig upp mot oss... Han är den goaste som finns. Vi är så stolta och glada att han är vår. Vårt hjärta.

Klackarna i taket, nu är det höst!

Nu är det höst med råge. Idol har börjat igen på 4:an och löven börjar bre ut sig på marken. Det regnar och är kyligt i luften. Det blir mörkt på kvällarna. Det har sin charm det här med hösten. Förutom regnandet då. Vi har haft en rätt seg dag, men de är väl bra med sådana dagar också. Fick ett infall att jag skulle köpa nya höstskor i alla fall så vi fick skjuts bort till Strömpilens köpcentrum för att det var där jag hade hittat de som jag ville ha. De var hur snygga som helst, jag är helt betuttad. Det är sådant som värmer mitt hösthjärta, konsumtion.. jag måste köpa allt nytt eftersom jag 1. Var gravid senast allt inhandlades 2. Har och ska gå ner ännu mer i vikt. Här är skorna: Coola va?


Nu ska vi kura ihop oss i soffan och titta på film. Grottbjörnens folk kanske? ;)

En underbar dag på alla sätt och vis

Först och främst så var det lördag. Vi vaknade, jag fick sova lite extra eftersom jag fortfarande är lite krasslig. När jag steg upp så stod Pär i köket och lagade lchf-pannkakor med mosade jordgubbar, goooott! Vi gjorde oss i ordning men utan någon som helst stress och så begav vi oss till stan. Jag hade en utstakad plan; hitta byxor för nu jävlar är det kris! Pär och Leonidas fick inte plats på bussen då det redan var en barnvagn och en rullstolsburen person på (men blev lite förbannad för om barnvagen hade ställt sig på tvären istället för på bredden så hade de fått plats, men de vägrade dom göra). I vilket fall så gick de in medan jag åkte bussen, eftersom min hals inte kändes bra så tyckte jag att det var bäst att inte anstränga mig för mycket. När jag kom fram gick jag raka vägen till Lindex, mitt säkra kort när det kommer till byxor, de har massa snyggt alltid. Väl där gick jag runt i fem minutrar och drog med mig 5 par byxor in i provhytten. Provade 3 utav dem. Sedan tyckte jag resten var överflödiga för då hade jag hittat två par som satt perfekt, 1 par jeans och 1 par svarta. En storlek mindre än vad jag hade, vilket var en otrolig lättnad, även om jag redan visste att byxorna jag hade på mig satt som en säck. Man vågar liksom inte riktigt tro det, men det var så, jag har gått ner en storlek. På riktigt. Och fler ska det bli! Efter mina fynd så gick vi in på Waynes Coffee och drack en moccalatte och åt en sallad för att sedan dra oss vidare till min mamma. Mamma hade anmält sig frivillig att vara barnvakt till Leonidas då vi skulle på teater på kvällen, en pjäs som jag gett Pär biljetter till då han fyllde år. "Om nu kärnfamiljen är så jävla fet, varför behöver den så mycket propaganda?" hette den. Av och med Umeås egna Profilteatern. Den var helt underbar. Som de alltid är, smarta roliga och träffsäkra, och väldigt väldigt nära inpå. Vi kom därifrån och var i ett tillstånd av eufori, ingen utav oss hade kännt sig så upprymd på länge. Pär kallade det för "stockholmskänsla". Alltså.. en känsla av att man kan göra vad som helst nästan.. vi hade många sådana stunder där. Skönt att veta att man kan hitta den känslan i Umeå också, även som småbarnsförälder. Vi gick från teatern in till stan och satte oss på Tapas och drack ett par glas vin, pratade om livet om drömmar om familj och resor och allt möjligt. Sedan gick vi hand i hand tillbaks till min mamma där Leonidas låg och sov på en hög med kuddar på golvet tillsammans med henne. Helt fridfull och jättefin. Vi klädde på honom och gick hem i mörkret. Helt helt jävla underbar kväll. Ja jag svär. Men det var det. Magiskt.

Bröllopsdrömmar

Sommaren har lämnat ett minst sagt romantiskt spår efter sig. Så många bröllop och allt planerande inför. Och vi är ju förlovade, det är vi. Men inte i den rätta meningen, för att jag ställde frågan (det var ju skottår). Jag frågade på ett sådant sätt att jag lämnade öppet "sista biten" för Pär eftersom jag visste hur viktigt det var för honom att få fråga mig om jag vill bli hans fru. Och han är principfast. Och han vill överraska mig. Och jag vill bli överraskad. Har som sagt aldrig varit någon bröllopsfantast men det börjar ändras så smått.. jag ser fram emot att gifta mig med mannen jag älskar. Det är ju det som det handlar om, han och jag och vad vi vill ge varandra inför församlingen. Inte inför gud, h*n får sitta utanför. I alla fall så har jag börjat samla på mig bröllopstidningar, samlar inspiration och läser på om sådant som kan vara viktigt att veta. Är riktigt roligt.. ringarna, klänningarna.. frisyrerna. Jag ser fram emot att vara prinsessa för en dag. Ser fram emot att få min prins. Men jag väntar tålmodigt på överraskningen först...

Den ljuva medicinen

Fick en akuttid hos tandläkaren idag. Och akut, ja då får man ju precis vem som helst. Förra gången fick jag ett riktigt stolpskott. Det insåg jag idag. Hon ville inte låta mig teckna någon tandförsäkring pga. mina visdomständer. Hon påstod att på grund av dem så skulle jag hamna i riskgrupp 6 eller 7 vilket skulle vara jättedyrt och därför rekommenderade hon att jag drog ut alla (friska) visdomständer för en nätt summa av 5000 kronor först. Tandläkaren idag däremot tyckte trots min söndefallna tand att jag hade jättefina och friska tänder. Hon tog lite röntgenbilder för att göra en bedömning, och fast jag har mina visdomständer så tyckte hon att jag inte var mer än en riskgrupp 3. 3!!!! Hon sa dessutom att det var helt onödigt att dra ut visdomständer som var friska. Jag blev lite paff. Hon fixade allt som behövdes med mina tänder, tog bort lite tandsten och byggde upp tanden som gick sönder med plast. Kom därifrån med perfekta tänder och en sprillans ny tandförsäkring... samt en ny världsbild. Alla tandläkare är inte onda. Jag blev lite kär, hon var så fin.. nu ska jag rekommendera alla att gå till henne. :D

PUSS!

Fy fan och alla andra svärord!!!!

Nu får det fan vara bra. Precis när jag lyckats friska till mig så pass att jag orkar vara uppe och prata och fungera lite grann så händer detta; en tand bara spricker och går sönder! Har aldrig varit med om något liknande, helt plötligt vid middagen känner jag att det känns "grynigt" i kinden. Eftersom vi åt tacopaj så tyckte jag det var konsigt och kände efter. Då rasar tanden sönder. En stor bit bara lossnar. Helt jävla sjukt. Helvete helvete helvete. Hur går det till??? Nu har jag en vass bit som sticker ut! Och det som gör mig så förbannad är att jag nyligen var hos tandläkaren och de sa ingenting om karies eller risk för tandsönderfall. Så vart fan kommer detta ifrån? Värsta jävla veckan i mitt liv. Och vad gör man nu? Kan man stoppa tillbaks biten som lossnade? Kan man laga? Måste man dra ut? Ska jag ha glugg? Jag är 25, det här händer ju bara inte!

LUUUUUUUUFT

Äntligen, jag kan andas! Helt plötsligt sa hördes ett svagt "plopp", eller nja, det kanske är en överdrift men helt plötsligt kände jag i alla fall en kall ilning genom ena näsborren (den vänstra för att vara exakt). Sniffade till. Jo. Det var det jag hoppades på. Luuuuft! Sniffade lite till och det dröjde inte länge förräns det lossnade på andra sidan också. Jag kände doft! Och kall luft.. älskade svala syrerika luft som jag längtat efter i en vecka. Himmelskt. Jag blir religiös.
Jag tror det vänder nu...

Annars då? Försöker sätta mig in i valet. Har alltid röstat på Vänsterpartiet men i år blir det inte så. Skulle aldrig i livet rösta blått men måste omvärdera och hitta en nytt parti som fungerar bättre... lutar mot Miljöpartiet. Måste läsa mer. Är du insatt? Du röstar väl? Man måste rösta. Det är en skyldighet.

Men på den ljusa sidan

Kunde inte hålla mig från vägningen och visst, ner 1,1 kg till.. på 4a dagar! det går ju strålande det här.. :D Visst, inte optimalt att gå ner i vikt när man är sjuk så jag räknar med att gå + 0,5 nästa vecka men sedan är det neråt som gäller så det smäller om det. Räknar med att gå ner 15 kg minst på 3 månader. Helst 20. Pepp pepp!!

Dyngförkyld!!

Har åkt på Pär och Leonidas skitförkylning. Därför jag inte bloggat, har varit helt lamslagen. I fem dagar har det bara eskalerat, ont ONT i halsen, ont i öronen, geggiga ögon, svårt att andas osv osv. ögoninflammation, Öroninflammation och Stämbandsinflammation var liksom bonusar som följde med förkylningen. Och hosta såklart. Jävla skit alltså. Har mått så fruktansvärt dåligt. Vi pratade med sjukvårdsupplysningen på dagen igår och de ville lyssna på min andning och de bedömde att vi skulle åka till akuten så jag fick hjälp. Sagt och gjort, där fick jag andas luftvägsutvidgande och dricka kortison, fick även med mig ett recept på bricanyl. Åkte hem och var alldelels darrig i flera timmar, men andingen blev mycket bättre. Tack vare det så blev öronen bättre... och ögonen badar jag flera gånger om dagen och inbillar mig att dom inte är lika röda längre. Så det har börjat vända, men vilket jävla helvete. Och just ja, rösten är helt borta. Saknar den. Jaja, nu är det slutklagat. ;)

Småprat

Leonidas pratar hela dagarna, jämt. Men skillnaden de senaste dagarana tycker i alla fall vi är att nu verkar han mena saker med ljuden, han säger tex. "MA MA MA MA" osv. när han tittar på mig och "DA DA" när han tittar på Pär. Fast "DA" verkar betyda många saker för många meningar innehåller "DA" fast med variationer i tonfallet. "A-PA", "A-TA" och "BA-BA" kommer ibland också. Det som är så spännande med alla nya ljud och ljudföljder är ju att han faktiskt pratar med oss. Även om vi inte alltid förstår varandra. Jättefint. Han förstår många saker som man säger till honom också, vi har ju ända sedan han föddes pratat väldigt mycket med honom. Berättat vad som händer och vad vi gör, äter, byter blöja, leker med bollen, läser, badar, sjunger, trummar etc. och nu kan man säga saker till honom och få förståelse. Han blir tex. lite ledsen när man säger att det är dags att sova. Kanske en slump för att han är trött.. men jag tror han förstår. :) Vår lilla bebis är inte alls liten längre. Han blev 8 månader igår ju. Herregud.

LCHF första månaden...

...har ju gått lysande. Idag visade vågen -2,5kg vilket är en total på -5kg på en månad. Tycker jag är lysande bra. Visst hade det gärna fått gå snabbare men man måste komma ihåg att kroppen ska hinna vänja sig vid vid att krympa, huden ska hinna gå ihop sig i lagom takt och så vidare. Magen är ju inte riktigt vad den brukade vara innan graviditeten, extra kilon eller inte, så jag känner att det är viktigt att ta det lite försiktigt ändå. Vill inte ha värsta hängmagen när jag är klar bara för att jag haft för bråttom. Just nu ser det fint ut iaf, förutom bristningarna.. som jag hatar. Men tillbaks till det viktiga; MINUS FEM KILO! Fy fan så bra!!!