Han är så stor nu, han kryper supersnabbt, klättrar upp på saker, ställer sig upp, klappar händerna, säger "mamma" och "pappa", äter riktig mat, älskar böcker med bilder på djur, blir lyrisk av musik, gosar ner sig hos en och försöker trösta när vi varit sjuka både jag och Pär, tar tag i våra byxben och drar sig upp mot oss... Han är den goaste som finns. Vi är så stolta och glada att han är vår. Vårt hjärta.


Inga kommentarer:
Skicka en kommentar