Uppsnärjt och jordat

Det händer vansinnigt mycket just nu. Och när vi inte springer till läkare och tandläkare med streptokocker och visdomstandsproblem så köper och säljer vi hus och hem, städar och fixar, ser på massa filmer, målarar, fotar och så vidare. Leonidas har lärt sig konststycket att gå och bara hålla i med en hand vilket är jättesvårt och kräver mycket balans, så han är på g. Så kan han dricka från sugrör också. Och älskar smoothies. Eller Schmoschies som min mamma säger. Hon är för söt. Men ja, det händer saker hela tiden. Jag sökte ju flera jobb för ett par veckor sedan och ska på intervju igen nu i veckan. Jättespännande, jag är utvald bland 299 sökande eller något.. många var det. Jag vill verkligen ha det här jobbet också. Tror jag skulle trivas. Det är saker jag vet att jag är bra på och på ett ställe som känns som en trevlig arbetsplats. Känner mig väldigt lugn inför intevjun, if it's meant to be it's meant to be. Saker blir som det är tänkt. Bara man gör sitt yttersta så blir allt bra. Bra. Bäst. Man behöver bara bestämma sig.







Foto: Gisela Lindbäck

Vem spökar?

Tror ni på spöken? Jag tror jag gör det. Jag kan i alla fall skrämma upp mig själv som ingen annan när jag börjar fundera på dem. Speciellt när jag är hemma själv och det är mörkt ute. Vissa ställen är obehagligare än andra. Exempelvis gården där min pappa växte upp, den är ohyggligt obehaglig. Får puls så fort klockan på väggen börjar klämta. Vet inte varför men det är som att hela stället bubblar av spöklika energier. Men nog om det. Nu är jag ju hemma. Och anledningen till att jag tar upp det är att jag hade en sjukt läskig upplevelse igår natt. Klockan är 02.47 och Leonidas har precis vaknat ur sin djupsömn och sparkar och viftar oroligt med armarna bredvid mig och gnyr. Jag går upp och byter på honom och ger honom en flaska
välling. Vi lägger oss och han fortsätter att vara orolig i kroppen. Och samtidigt ligger jag där och är huuuur trött som helst. Så till sist fräser jag åt honom att "MEN SLUUUUTA, SNÄLLA LEONIDAS, SOOOV". Får jääättedåligt samvete sekunden jag säger det för det gör givetvis inte situationen bättre. Det är nu det läskiga inträffar. TV:n i sovrummet startar plötsligt och en blå bild dyker upp ungefär två sekunder efter att jag bett Leonidas sluta. Bara PANG utan vidare. Ingen fjärrkontroll i närheten av varken mig eller Leonidas, den ligger långt borta på andra sidan sängen där Pär brukar sova. Pär som för övrigt råkar vara bortrest. Det är som att någon satt sig på sängkanten/fjärrkontrollen. Och lika plötsligt som TV:n slagits på så slås den sedan av, av sig själv 10 sekunder senare. Hur går det till!? Jag rusar upp och börjar tända lampor. Livrädd såklart. Jag ringer Pär mitt i natten och ber honom ge mig en logisk förklaring på det som just hänt. Han tycker att jaja, sånt kan väl hända men.. inte så, inte med det tajmingen och inte på det sättet den tiden på dygnet. Näe fy. Kommer inte släcka några lampor mer när jag ska sova. Usch!

Haha! (pt 2)

Haha, fick glädjefnatt i förra inlägget. Vi var med på budgivning om det superjättefina radhuset på Umedalen under morgonen och vi, håll i er: VANN!!
Det finaste lilla huset, 4 rum och kök och två badrum, terass och minilekpark utanför... 4 år gammalt, ser ut som nytt. Huuur fint som helst... och nu är det vårt! I januari flyttar vi till Umedalen. Stället med stans bästa förskolor och skolor generellt, konstutställningspark och musee, de roligaste grannarna etc etc. Där kan vi bo lääänge. Åh så kul, vi har precis skrivit på pappren. Sjukt kul. Sjukt spännannde. Första gången man är husägare. Lägenhet är ju småpotatis i jämförelse. Wiii!!

hahahahaha

haaaahahahahahahaaahahahahahahahahahahaha. hahahahaaaaaaaaaa...
haha ha ha... grggrrgllluurrggll haaaaahahaha. hahahaaaaaahaha.



(to be continued)

Den inre superstädaren

Jag har gnuggat sönder fingertopparna med varenda kemikalie jag hittat här hemma på diverse olika ytor... allt måste skrubbas! Jag har fått städdjävulen i mig! Jag hatar att börja städa men när man väl satt igång mig så är det som att det inte kan sluta, putsa borsta slänga, gömma under mattan, ta fram från under mattan, dammsuga mattan, torka, vattna, skura.. som en virvelvind, nu blir det action!

Lite lättare

Det blir lättare. Livet. Allt. Att gå, leka, andas, klä på sig, kliva upp ur sängen.. att tappa några kilon har helt enkelt inget annat än fördelar. Idag tog jag två långpromenader. Två! Tidigare var jag nöjd om jag tog två i veckan.. men två på en dag. Så otroligt skönt. Njuter av hösten och av att kläderna blir större.

Har skickat in två jobbansökningar också. Håll tummarna för mig. Och vad mer? Ja.. banken har ställt sig som positiv till om vi köper radhus på Umedalen, och vi funderar vidare. Visning på fredag på ett riktigt fint objekt. Så kanske blir budgivning till veckan... får alltid lite ångest av sådant, även om det är kul. Det är så mycket pengar det handlar om, och att flytta också. Men om vi skulle "vinna" detta objekt så skulle vi få ett jätte jätte fint hem och ha en mycket lägre månadskostnad så det vore faktiskt grymt bra. Och så skulle Leonidas få en plätt att leka på. Och nära till en massa små kompisar. Det är perfekt, hoppas vi får den!