Vem spökar?

Tror ni på spöken? Jag tror jag gör det. Jag kan i alla fall skrämma upp mig själv som ingen annan när jag börjar fundera på dem. Speciellt när jag är hemma själv och det är mörkt ute. Vissa ställen är obehagligare än andra. Exempelvis gården där min pappa växte upp, den är ohyggligt obehaglig. Får puls så fort klockan på väggen börjar klämta. Vet inte varför men det är som att hela stället bubblar av spöklika energier. Men nog om det. Nu är jag ju hemma. Och anledningen till att jag tar upp det är att jag hade en sjukt läskig upplevelse igår natt. Klockan är 02.47 och Leonidas har precis vaknat ur sin djupsömn och sparkar och viftar oroligt med armarna bredvid mig och gnyr. Jag går upp och byter på honom och ger honom en flaska
välling. Vi lägger oss och han fortsätter att vara orolig i kroppen. Och samtidigt ligger jag där och är huuuur trött som helst. Så till sist fräser jag åt honom att "MEN SLUUUUTA, SNÄLLA LEONIDAS, SOOOV". Får jääättedåligt samvete sekunden jag säger det för det gör givetvis inte situationen bättre. Det är nu det läskiga inträffar. TV:n i sovrummet startar plötsligt och en blå bild dyker upp ungefär två sekunder efter att jag bett Leonidas sluta. Bara PANG utan vidare. Ingen fjärrkontroll i närheten av varken mig eller Leonidas, den ligger långt borta på andra sidan sängen där Pär brukar sova. Pär som för övrigt råkar vara bortrest. Det är som att någon satt sig på sängkanten/fjärrkontrollen. Och lika plötsligt som TV:n slagits på så slås den sedan av, av sig själv 10 sekunder senare. Hur går det till!? Jag rusar upp och börjar tända lampor. Livrädd såklart. Jag ringer Pär mitt i natten och ber honom ge mig en logisk förklaring på det som just hänt. Han tycker att jaja, sånt kan väl hända men.. inte så, inte med det tajmingen och inte på det sättet den tiden på dygnet. Näe fy. Kommer inte släcka några lampor mer när jag ska sova. Usch!