Dopförberedelser

Håller på och drunknar i bakande och förberedande men känner mig rätt nöjd med vad vi lyckats med. Är mest nervös över att stå i "centrum" på dopdagen nu. Leonidas och Anders kommer självklart vara huvudattraktionerna men får lite scenskräck av att veta att jag också ska stå där framme. Egentligen dumt, jag ska ju bara hålla i Leonidas - inte prata vackert eller sjunga som Pär tänker. Det var jag för feg för.
Pär ska sjunga en egenskriven låt som det ser ut nu och så har vi valt två psalmer eftersom det var tvunget. Du vet väl om att du är värdefull och Som när ett barn kommer hem kändes rätt. Sedan har vi valt en alternativ trosbekännelse eftersom vi inte är fans av den traditionella. Alla som känner oss vet att vi inte är religiösa av oss men denna text kändes fin ändå.

Psalm 766
Jag tror på en Gud som är helig och varm,
som ger kampglöd och identitet.
En helande Gud som gör trasigt till helt,
som stärker till medvetenhet.

Jag tror på en Gud som gråter med mig,
när jag gråter så allting är gråt.
En tröstande Gud som kan trösta likt den
som väntar tills gråten gått åt.

Jag tror på en Gud som bor inom mig
och som bor i allt utanför.
En skrattande Gud som vill skratta med mig,
som lever med mig när jag dör.

Ser fram emot Lördag nu.

Bakardag

Bakar inför dopet nästa lördag. Chokladbiskvier, kärleksmums och kokostoppar. Tårtor och mackor fixar vi innan dopet. Skönt att få det gjort. Det närmar sig.
Anders säger att han ska hålla upp Leonidas inför alla som i filmen lejonkungen. Tyckte det lät fint. Ser fram emot en fin stund med nära och kära. Många kommer, fler än jag trodde faktiskt. Känns som att påsen börjar knytas ihop, bara Robinas 20års present som fattas. Vad ger man en 20åring? Det får jag lista ut till veckan! Tips är välkommna.

Öppet brev till Svenska kyrkan

HUR MYCKET HAR NI MÖJLIGEN ATT GÖRA DESSA SEKULARISERADE DAGAR?

Jag har ringt dem hur många gånger som helst. Alldeles för många gånger och alldeles för många församlingar för att det ska vara acceptabelt att de kallar det för telefontid mellan 8-12 och 13-16. Och varje gång har jag fått tala med samma ensamma stackars växeltelefonist som med någon utländsk brytning menat att "de kanske har möte" eller "kan jag lämna meddelande?". Ja du kan gärna lämna ett meddelande, kan du hälsa dem att jag vill diskutera min sons dop, ringer de upp då?

Men det var tydligen ett alldeles för komplicerat meddelande att lämna, "kan koppla dig om du vill?". Eeeeeh. Näe tack.

Usch. Tycker kyrk-grejen är jobbig nog utan att behöva ringa och tjata. I don't want it THAT bad liksom.

Dop

Funderar mycket på dop... innan Leonidas föddes hade jag sagt aldrig i livet men nu så känns det faktiskt som någonting jag ändå vill göra, fast på vårt sätt. Jag tycker att det är en fin cermoni och sedan så vet jag att vi kommer få väldigt stor frihet att göra någonting som är kul och icke traditionellt då vi har valt en präst som vi känner väldigt väl. Spenderar sena kvällar med att leta symbolisk musik och har redan tillfrågat min bror Kaj om han vill bli Leonidas fadder. Han sa ja, men bara under förutsättningen att han får kalla sig Gudfar. Det får han väl.
Jag tycker som om att ha saker klara i god tid, jag vill kunna skicka ut inbjudningar och veta att allt är under kontroll... och det kommer det vara så fort de yttre omständigheterna så som lokal och datum är på plats. Eller inbillar jag mig? Aldrig planerat "släktträff" förut.