Har just kommit hem från en av de finaste familjer jag känner. De bjöd på supergod LCHF-mat - bara en sån sak! Har varit en intressant kväll med diverse "barnljud", tårar och skratt om vart annat. Härligt härligt.
Och ikväll flyttade vi tillbaks Leonidas till vårt rum igen, för husfriden. Eftersom Pär reser till Stockholm i jobb ett par dagar. Usch, vardagen är här igen.
Att vilja är dock inte att få. Denna blogg handlar om min tillvaro, bestämd som obestämd.
Bakgrund
10 aug. 2010
9 aug. 2010
Jag blir så nostalgisk
För massor av år sedan brukade jag, som jag minns det, titta slaviskt på Vägen till Avonlea med bla. en ung Sarah Polley. Jag tyckte det var hur bra som helst. Jag har en viss förkärlek till kostymdramer erkänner jag. Jag älskade Lilla huset på Prärien också. Jag kommer däremot inte ihåg att jag någonsin gav Anne på Grönkulla en chans av någon anledning. Nu har 4:an haft maraton och visar hela serien på förmiddagen ungefär precis då Leonidas tar sin förmiddagslur. Såklart fastnade jag. Såklart tycker jag det är jättecharmigt och bra det med.
http://www.youtube.com/watch?v=tD-b8fbbVew

http://www.youtube.com/watch?v=tD-b8fbbVew

Nödshopping och personlig utveckling
Vi upptäckte att det var knappar som inte gick att knäppa på var och vart annat plagg på vår lille man så idag drog tog vi oss en snabb vända till stan för att åtgärda detta; inköp av storlek 80! Han fick massa coola färgstarka bodys och brallor, två röda pyjamasar och sex par strumpor med halkplast under. Storbarnskläder! Jag har sagt det förr men jag måste säga det igen, jag förstår inte vart tiden tar vägen. Var? Han surrar runt på golvet i gåstolen och trycker på playstationet för att han kommit på att det kan komma ut filmer ibland (som om han är riktigt snabb hinner få labbarna på och in i munnen). Han pratar med oss, säger "A-A" som verkar betyda både mamma och pappa, det beror vem han tittar på (eller vem han följer efter med gåstolen, eller krypt till). Han säger "Hej". Han pratar med Pärs Iphoneapp Carl och tror att alla mobiltelefoner fungerar likadant så han gör höga tjut i dem så fort han kommer nära. Han älskar musik och hör han reklam på tv:n så blir han helt till sig och vägrar släppa tv:n med blicken förräns reklamen är slut. Han tycker hästar, grisar, höns och getter är intressanta. Innan sommaren brydde han sig inte om djur alls. Så mycket har hänt. Vi har lärt oss så mycket. Jag och Pär lär oss föräldraskap och nu känner vi oss som värsta proffsen. Ja det är vi faktiskt. Proffs på vår eget barn. Fråga honom bara, han är asnöjd. ;)
Men en sak vet jag att jag måste jobba på. Jag kan vara en väldigt lugn person som inte gärna bråkar eller tjafsar, jag vill tro att människor respekterar och vill varandra väl. Men så är det inte alltid, om man är lite realistisk. Och även om jag fått utstå både det ena och det andra så tänker jag härmed deklarera; Ingen ska göra Leonidas något ont. Ingen ska trampa på honom. Jag ska skydda honom. Om jag varit dålig på att stå upp för mig själv så ska det bli ändring.
Men en sak vet jag att jag måste jobba på. Jag kan vara en väldigt lugn person som inte gärna bråkar eller tjafsar, jag vill tro att människor respekterar och vill varandra väl. Men så är det inte alltid, om man är lite realistisk. Och även om jag fått utstå både det ena och det andra så tänker jag härmed deklarera; Ingen ska göra Leonidas något ont. Ingen ska trampa på honom. Jag ska skydda honom. Om jag varit dålig på att stå upp för mig själv så ska det bli ändring.
8 aug. 2010
Balkongen också!
Färdigt! (nästan)
7 aug. 2010
Grönt e skönt
Nu är byrån färdigbyggd. Pär svettades ihop den på drygt 2 timmar. Nu ska vi bara tömma rummet på farliga sladdar och vuxenprylar och fylla det med Leonidas saker. Hästjobbet. Uppdaterar med bilder lite senare. Back to business. Ciao.
Oumbärligt
Lil´Snuggers! Vad gör man utan dem? Jag upptäckte att vårt nappflaskfodral som håller Leonidas mat varm om han inte vill äta den på en gång, var borta här om natten. Mycket frustrerande, om ungen inte vill käka på en gång (vilket man aldrig riktigt kan veta den tiden på dygnet då man bara vill ta det säkra före det osäkra för att få sova igen). Är även praktiskt då man reser, vi hade inte klarat vår semester utan tror jag. Jag blev så less när den inte gick att hitta, men saker försvinner när man har barn. Nappar, nappsnören, kläder och nappflaskvärmare. Beställde ett nytt fodral iaf. En lil´snugger. Utlovar varm mat i 3 timmar. Praktiskt så in i bängen. Nämnde jag att klockan var fem på morgonen? Så desperat var jag.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)