Vintern har rasat

Nu är det alltså vår, hurra!

Idag har vi spanat in nytt porslin för nu är det slut på det udda, ihopskrapade, från då två singlar flyttade ihop. Det tog bara fyra år att bestämma sig. Men nu blir det blir fint!

Vi har också varit och vägt och mätt Leonidas. Han går inte upp så mycket i vikt just nu. Visst följer han sin kurva men just vikten går åt det lägre hållet. Men på BVC tyckte de inte att det var så konstigt. Han är ju så otroligt aktiv. Alltid igång och sparkar, viftar, pratar, rullar, står, hoppar, busar och leker. Han gör helt enkelt av med allt han får hela tiden. Men nöjd är han och han säger till när han är hungrig. Så det är lugnt, även fast man oroar sig för minsta lilla. Aktiv är bra, på BVC kallar de honom till och med för "en snabbing" då han hela tiden klarat av saker som större bebisar gör fast mycket tidigare. Lille stora mannen. Lång är han i alla fall. Och finast i världen för mamma och pappa.

Här är lördagens v75:a också. Magkänslan som styrt men går den in så blir det fina pengar. Hälften vågat och hälften vunnet va?

Kära politiker

Vad som gäckar mig är vilken umebo som är rädd att bli sedd av folk på balkonger. Är det inte lite det som är poängen, att man ska kunna bli sedd så att man inte ska kunna bli överfallen? Tycker de ska ta sig en kvällsutflykt i området, alldeles ensamma så får de känna hur tryggt och upplyst det känns. Stor suck. Jag hoppas att vi lyckats påverka något i alla fall.

Komplicerad nattning, think not.

Fick rådet att inte amma till sömns då det kan leda till en vana som är svår att bryta när det väl är dags att sluta amma. Så hastigt och lustigt slutade vi med detta. Han äter och sedan nattar vi honom i hans egen säng. Han ligger vaken och funderar en stund, säger inte så mycket. Någon fundering ibland kanske men efter fem minuter så sovs det. Så svårt var det... :P

Ps. Imorgon är jag och Leonidas med i tidningen, det kan omöjligen dröja mer än två dagar. Pär är hemma när som helst.

Ejafjallaballablä...

Om den där jävla vulkanen hittar på något nu då vet jag inte vad jag gör... idag ska Pär hem, så är det bara! Hörde på nyheterna att den börjat jävlas igen. Oacceptabelt.

Leonidas gymmar på golvet, tar sats och lobbar efter solen som hänger intill honom. Solen spelar en melodi om man träffar den tillräckligt hårt. Han börjar få kläm på det nu, ta sats och BANG och sedan stora ögon. Är det en bra leksak, som blir glad när man slår den? Motoriskt sett - hur bra som helst.

Tre dagar är lång tid men man väntar inte förräns sista dagen.

Uff. Ska gå och lämna in Pärs lotto nu. Viktigt. ;)

Fifteen minutes of fame

Idag har jag och Leonidas fotats för en artikel om skogsområdet nedanför vårt hem på Bölesholmarna. Det är det sista vi gör för att få politikernas uppmärksamhet i frågan så nu håller vi tummarna på genomslag. Kika i morgondagens VK.

23:18. Borde man vara nervös? Jag är i alla fall inte det...

Uppdatering: 10.29 Ons. Inte med i dagens tidning. Vad det innebär vet jag inte... men är det inte idag så lär det ju dyka upp imorgon, för inte väntar de väl till helgen?

V75 och krämbullar

Skönt med helg, som vanligt. Man vänjer sig snabbt vid att vara alla tre, inte minus en - på jobbet. Så slår hårda verkligheten in och Pär reser bort fem på morgonen, innan jag och Leonidas vaknat. En puss och sedan är han borta i tre dagar.

Helgen då? Bestod av V75 live på Umåker, årets enda V75 i Umeå så stort jippo och folkfest. Jag var så nervös att Leonidas skulle vakna och kräva mat där, har ju som lyckats undvika offentlig amning i fyra månader nu. Slapp då också, han sov så sött igenom alltihopa. Inte missade han något heller, vi vann inte. Men så spelar vi inte för att vinna en tusenlapp heller.
Igår hälsade vi på hos Anna och Peppe. Det blev krämbullar, bröllopstidningar, öppen förskola, pill på iphones och allt i väldigt gott sällskap. Massor av barn, små små individer med fascinerande humör och temprament som ömsom interagerar och ömsom roar och upptäcker för sig själva. Sött är det, som krämbullarna.
Sedan blev det middag hos min kära mamma, flygande falukorv eller vad det var. Intressant och gott. Så gick vi hem när solen var på väg ner, en vacker och lite lerig promenad längs älven. Längtar redan till nästa helg... eller i alla fall tills onsdag. Saknar Pär.

Att gilla den man är

Såg någonting jag tyckte om på Efter tio i morse. Jonas Helgesson.