Dator säljes

Har lagt ut min bärbara 17" speldator på blocket nu. Har inte spelat på säkert ett år och nu har vi ju skaffat stationärt att spela med så det finns liksom inte ett behov längre.
Har någon som vill kika på torsdag så.. först till kvarn! ;)

Nu mera spelas det ju mest för att vinna pengar, men nu saknar jag verkligen det magiska med World of warcraft. För att inte tala om guilden. Huvva! Undrar vad Danimoria gör nu för tiden... sitter säkert med handen i en chipspåse och deppar.
Ska återuppta detta när som helst nu, när som helst...



Uppdatering: Torsdag intställt. Datorn fortfarande till salu...

Det goda med det onda

Jag är sällan sjuk men när jag blir sjuk så blir jag det ordentligt och gärna ofta.
Som nu. Åkt på en sådan där mina till förkylning där halsen känns som ett myrbo och näsan som en champangeflaska som skakar sig själv lite nu och då. Usch. Har tagit ytterligare prover angående knölen på halsen också. Träffade en läkare och grät ut över min cancer-rädsla men fick höra att det absolut inte verkade vara det, och det var skönt att höra från en expert. Däremot behövdes mer blodprover för att förstå sig på vad för typ av förstorad körtel det kan röra sig om och hurvida min kropp kan bota sig själv eller behöver hjälp på traven. Hon var snäll hon som tog blodprovet, inte en "babushka" som den förra sköterskan. Gick därifrån och var glad ändå. Det kändes inte som att man hade blivit våldförd. Åt en bit choklad för sakens skull. Blod är trots allt blod (dvs. läskigt). Det var en liten uppdatering för helgen har varit rätt händelselös. Mattias vann Let's Dance och Ballar av stål var lika brilliant som vanligt. För övrigt har vi mest myst Pär, Leonidas och jag. Var länge sedan vi hade en sådan helg med bara vi. Välbehövligt.

Dag 3. Suck...

Imorgon kommer han hem. Tiden går långsamt när han är borta.

Jobbigt att sakna, tycker det är överskattat.

Nattuggla

Inte trött. Sitter uppe och letar en bra mini PC. Svårt!
Alla tips är välkomna.

Appropå... nattuggla deluxe. (Klicka)

Dag 1

Pär åkte tidigt i morse. Leonidas och jag vaknade till en stund för att säga hej då vid fem snåret och sedan sov vi ett par timmar till. Vi åt frukost och lekte, slötittade lite tv och bestämde date med Leonidas mormor lagom till middag. Tog en promenad till mormor, åt och socialiserade. Leonidas tycker det är spännande med alla människor där, han slänger med huvudet för att se allt som händer och pratar och pratar och pratar. Morbror Kaj gör de tokigaste grimaserna, han häpnar varje gång. Vi fick paket med posten också. Massa coola kläder som jag beställt för ett par dagar sedan från Lilla Mirakel. Bland annat mössan nedanför, han såg ut som en sverigekanin. Haha. Måste ses. ;)
Nu kommer min syster när som helst, hon ska hålla mig sällskap ikväll. Inte så ensamt i alla fall...

Ensamma veckan

I veckan måste Pär resa igen. Jobbet som kallar. Jag och Leonidas ska roa oss solo, och det är väl inte ett problem i sig. Vi har alltid trevligt. Men vi saknar Pär när han är borta. Två dagar känns inte så farligt, men nu ska han vara borta fyra. Det är inte kul alls faktiskt. Då är det skönt att veta att det var därför vi flyttade hit till Umeå, här är jag aldrig ensam. Det är såhär just nu, att Pär reser och far... det är okej och jag hoppas att han har det bra under sina resor. Sen hoppas jag väl också att han hittar någonting annat lite längre fram, efter sin pappaledighet. Borta bra men hemma bäst liksom.

På fredag ska jag på läkarbesök igen för att kolla upp knölen på halsen. Jobbigt att Pär är borta då. Läskiga jävla knöl.

Längtar till helgen igen, det är likadant oavsett om man jobbar eller inte, man längtar alltid till helgen.

Tycka-synd-om-mig-själv fest

Usch, så här ligger det till;
Jag upptäckte en knöl på främre delen av halsen för ett par veckor sedan, stor som en större vindruva kanske. Tänkte "vad i hela? har jag fått ett adamsäpple?". Jag försökte skämta bort det, men det är en ytterst tillfällig lösning med tanke på min hypokonderi. Jag började såklart googla på "knöl på halsen". Då får man upp en massa skoj kan jag meddela. Cancer först och främst. Så... panik och gråtattack tills jag somnade och vaknade morgonen därpå med en förhoppning att det var en dålig dröm.

Kände efter.
Knölen kvar. Helvete.

Ringde vårdcentralen som erbjöd en läkartid om 3,5 veckor. Yes. Ska jag gå runt och tro att jag ska dö i drygt tre veckor innan någon övertygar mig om motsatsen? Jag lät det gå en vecka. Sedan blev det google igen. "Knöl på halsen + graviditet". Massa massa träffar där med. Hormonobalanser, köldkörtlar hit och dit och struma.
Då bestämde jag mig idag för att ringa bvc-läkaren som vi träffar för Leonidas skull, bara för att höra om det var något hon kände igen på nyblivna mammor, hon träffar ju en hel del tänkte jag. Hon bad mig komma in omgående. Hon tyckte det såg ut som struma och skickade mig för provtagning på lab. De tog flera rör blod. Hysteriskt jobbigt (men nu mera klarar jag ju allt!). Fick gå före den långa långa kön eftersom jag hade Leonidas med mig. Det blev klart snabbt och så fick jag en ny läkartid redan nästa vecka för att gå igenom vad proverna visar. Så struma, kanske? Bättre än cancer men fortfarande förbannat jobbigt. Kan inte hjälpa att bli lite bitter efter att ha gått igenom så mycket det senaste året.. inte detta också, liksom.

Pratade med mamma, tur att jag har henne. Hon berättade om en kollegas kompis som hade fått samma, att det var väldigt vanligt tydligen, och att kollegans vän blivit bra igen efter medicinering. Det kändes skönt att höra. Hoppas jag har lika tur.

Allt jag önskar är att få vara frisk. Att min familj är frisk. Att vi får ett långt och spännande liv tillsammans.

(Ni får ursäkta min melankoli.)

Uppdatering:
Googlade lite till. Tydligen har både Oprah och Marie Picasso struma.