Just, schlagern!

Blev riktigt glad över vinnaren i år. Så cool. Roligt. Tyskland kan? Blev förvånad, men Lena Meyer-Landrut's Satellite var - är - hur skön som helst.

Och högst allsångsvänlig!

"Love, oh, love, I gotta tell you how I feel about you
‘Cause I, oh, I can’t go a minute without your love
Like a satellite, I’m in an orbit all the way around you
And I would fall out into the night
Can’t go a minute without your love"

Har fastnat på min hjärna som ett klibbigt gammalt tuggummi. Ska vi sjunga tillsammans?

Leve mammorna!

Mammor är starka lejon. Jo, det är dom. Det finns inga svaga mammor. Efter min förlossning insåg jag det. Och vad vore världen utan mammor?

Vi hade stormiddag med mammorna idag. Det vill säga min mamma, Pärs mamma och såklart jag själv, Leonidas mamma. Det blev en fantastisk trerätters i form av knytis där ingen visste vad den andre hade med. Så till förrätt blev det laxrullar, till huvudrätt porterstek med potatisgratäng och till efterätt en ananaspaj med glass. Spektakulärt. De rullade hemmåt.

Jag fick en blomma av svärmor, vita rosor. Fint! Och Leonidas gav mig ett gäng skraplotter och en hel hög med skvallertidningar. Jag köper aldrig skvaller och officiellt tar jag avstånd från allt vad det heter. Men jag älskar att läsa det, på toa, i badkaret, i solen eller på sängen när Leonidas sover. Han vet det. Perfekt present. Sötnos. Blir svårt att överträffa detta till farsdag!

Notering till mig själv: Att vara mamma är ju inte dumt alls, vad har du varit rädd för hela ditt liv?




Leonidas läser "Mosboken" - Boken om mosbara godsaker.

Schlager-rubrik.

Inlägget får heta "Rubrik" som en motreaktion till Aftonbladets fiaskofest. Inte snällt. Stackars Anna Bergendahl. Hon gjorde verkligen sitt bästa. Att hon sedan såg ut som en botoxad 40 åring i ballerinaklänning är en annan femma. Musikaliskt var hon faktiskt bra, hon menade det hon sjöng. Hon förmedlade. Utan sex.

Läxa till Sverige: Nästa år, skicka hunkiga killar med trallvänliga texter, gärna med vattendans inslag. Europa vill ha mer seks.

På festival!

Leonidas på Rix FM festival ikväll. Han förstod ingenting, ljudet bara försvann. Darin vem?

Pre-morsdags lyx

I helgen samlar vi våra mödrar på en middag hos oss men idag tänkte jag rå om mig själv. Ska klippa mitt eländiga mamma-hår. Det som finns kvar. Fasen vad man tappar hår när man ammar, ni anar inte! Men men, barret som finns kvar ska filas på. Mysigt att bli ompysslad lite också. Imorgon ska jag fixa ögonbrynen och fransarna också.
Och långpromenerandet fortsätter. Så gör även godis-stoppet. Hatar godis-stopp. Framförallt saknar jag choklad. Undrar om morsdag är en undantagsdag?

Remissen

Det damp ner ett brev från kirurgmottagningen på universitetssjukhuset idag. Det står ingen tid när jag är välkommen bara att jag hör till en lägre prioritetsgrupp och därför får vänta i minst två månader. Som att jag inte redan väntat i två månader? Det dröjer en månad för dem bara att skicka ut ett sådant här brev!
Fy fan.
Så man ska alltså gå runt med något de inte vet vad det är till 100% eftersom testerna inte visade något de förstod sig på i minst två månader till?
Och varför blir jag remitterad till kirurgen? Läkaren sa att jag skulle bli remitterad till en expert på köldkörtlar. Jag hatar vården. Det här är hela anledningen till att jag är så dålig på att söka hjälp. Man blir fan aldrig tagen på allvar. Nej jag låtsas att jag är trött och att andningen tar emot, att jag känner mig yr. Det är nog inget. Det har säkert försvunnit av sig självt tills dess. Jag blir mörkrädd.

Mitt nya liv?

Igår så kom vi fram till att vi skulle lägga i ungefär tio extra växlar med träning inför sommaren. Så sagt och gjort! Det började visserligen inte så bra då jag inledde dagen med att "försova" mig två timmar. Men tolv var vi iväg. Åkte buss upp till IKSU och där åt vi lunch med Pär. Nyttig lunch. Sedan promenerade vi hem, jag och Leonidas, eftersom Pär skulle återgå till jobbet. Vi gick inte rakt på heller, snabbaste vägen, som hade varit typiskt mig. Nä. Vi gick först hem till min mamma och stannade en stund för att städa vagnen efter snösmältningen... kände att det var dags att ta tag i. Sen gick vi hem. Det blev lite stressigt på hemvägen för då vaknade Leonidas och var hungrig. Så.. vad kan vi har varit på promenad i.. två timmar kanske? Jag är jävligt stolt över det. Nu ska vi göra denna runda fyra gånger i veckan, minst. Fint att se Pär om dagarna också, och så skönt att komma igång igen.