Vintern har rasat

Nu är det alltså vår, hurra!

Idag har vi spanat in nytt porslin för nu är det slut på det udda, ihopskrapade, från då två singlar flyttade ihop. Det tog bara fyra år att bestämma sig. Men nu blir det blir fint!

Vi har också varit och vägt och mätt Leonidas. Han går inte upp så mycket i vikt just nu. Visst följer han sin kurva men just vikten går åt det lägre hållet. Men på BVC tyckte de inte att det var så konstigt. Han är ju så otroligt aktiv. Alltid igång och sparkar, viftar, pratar, rullar, står, hoppar, busar och leker. Han gör helt enkelt av med allt han får hela tiden. Men nöjd är han och han säger till när han är hungrig. Så det är lugnt, även fast man oroar sig för minsta lilla. Aktiv är bra, på BVC kallar de honom till och med för "en snabbing" då han hela tiden klarat av saker som större bebisar gör fast mycket tidigare. Lille stora mannen. Lång är han i alla fall. Och finast i världen för mamma och pappa.

Här är lördagens v75:a också. Magkänslan som styrt men går den in så blir det fina pengar. Hälften vågat och hälften vunnet va?

Kära politiker

Vad som gäckar mig är vilken umebo som är rädd att bli sedd av folk på balkonger. Är det inte lite det som är poängen, att man ska kunna bli sedd så att man inte ska kunna bli överfallen? Tycker de ska ta sig en kvällsutflykt i området, alldeles ensamma så får de känna hur tryggt och upplyst det känns. Stor suck. Jag hoppas att vi lyckats påverka något i alla fall.

Komplicerad nattning, think not.

Fick rådet att inte amma till sömns då det kan leda till en vana som är svår att bryta när det väl är dags att sluta amma. Så hastigt och lustigt slutade vi med detta. Han äter och sedan nattar vi honom i hans egen säng. Han ligger vaken och funderar en stund, säger inte så mycket. Någon fundering ibland kanske men efter fem minuter så sovs det. Så svårt var det... :P

Ps. Imorgon är jag och Leonidas med i tidningen, det kan omöjligen dröja mer än två dagar. Pär är hemma när som helst.

Ejafjallaballablä...

Om den där jävla vulkanen hittar på något nu då vet jag inte vad jag gör... idag ska Pär hem, så är det bara! Hörde på nyheterna att den börjat jävlas igen. Oacceptabelt.

Leonidas gymmar på golvet, tar sats och lobbar efter solen som hänger intill honom. Solen spelar en melodi om man träffar den tillräckligt hårt. Han börjar få kläm på det nu, ta sats och BANG och sedan stora ögon. Är det en bra leksak, som blir glad när man slår den? Motoriskt sett - hur bra som helst.

Tre dagar är lång tid men man väntar inte förräns sista dagen.

Uff. Ska gå och lämna in Pärs lotto nu. Viktigt. ;)

Fifteen minutes of fame

Idag har jag och Leonidas fotats för en artikel om skogsområdet nedanför vårt hem på Bölesholmarna. Det är det sista vi gör för att få politikernas uppmärksamhet i frågan så nu håller vi tummarna på genomslag. Kika i morgondagens VK.

23:18. Borde man vara nervös? Jag är i alla fall inte det...

Uppdatering: 10.29 Ons. Inte med i dagens tidning. Vad det innebär vet jag inte... men är det inte idag så lär det ju dyka upp imorgon, för inte väntar de väl till helgen?

V75 och krämbullar

Skönt med helg, som vanligt. Man vänjer sig snabbt vid att vara alla tre, inte minus en - på jobbet. Så slår hårda verkligheten in och Pär reser bort fem på morgonen, innan jag och Leonidas vaknat. En puss och sedan är han borta i tre dagar.

Helgen då? Bestod av V75 live på Umåker, årets enda V75 i Umeå så stort jippo och folkfest. Jag var så nervös att Leonidas skulle vakna och kräva mat där, har ju som lyckats undvika offentlig amning i fyra månader nu. Slapp då också, han sov så sött igenom alltihopa. Inte missade han något heller, vi vann inte. Men så spelar vi inte för att vinna en tusenlapp heller.
Igår hälsade vi på hos Anna och Peppe. Det blev krämbullar, bröllopstidningar, öppen förskola, pill på iphones och allt i väldigt gott sällskap. Massor av barn, små små individer med fascinerande humör och temprament som ömsom interagerar och ömsom roar och upptäcker för sig själva. Sött är det, som krämbullarna.
Sedan blev det middag hos min kära mamma, flygande falukorv eller vad det var. Intressant och gott. Så gick vi hem när solen var på väg ner, en vacker och lite lerig promenad längs älven. Längtar redan till nästa helg... eller i alla fall tills onsdag. Saknar Pär.

Att gilla den man är

Såg någonting jag tyckte om på Efter tio i morse. Jonas Helgesson.

En Montazami?

Mammaledighet är verkligen speciellt. Inte bara det att man blivit mamma, men det har väl aldrig hänt att man under en period av sitt liv gått hemma så här tidigare. Visst tar jag promenader, och umgås (men jag borde verkligen våga mig till öppna förskolan där man kan träffa andra nyblivna föräldrar) för lite knäpp blir man av att vandra runt själv. Man hör sig själv säga saker som "Vore det inte snyggt med en kudde där, eller ett nytt överkast?" eller "Jag ska färga håret för att utväxt är så bedrövligt". Haha, som om min kropp blivit besatt av Maria Montazamis ande.

Fast samtidigt så har jag ju levt ungefär så hektiskt som man kan i Stockholm innan vi flyttade upp hit. Jobbat, stressat och haft enorma ansvar. Hur kul som helst, full fart hela tiden. Men även om en sådan här paus är fantastisk på alla sätt så undrar jag ändå lite hur det ska vara att börja jobba igen. Man kommer ju ihåg hur det var att börja en ny termin i skolan efter sommarlovet. Då snackar man ångest.

Näe, tänker verkligen ta till vara på min lilla Montazami-fas. Njuta.
"Jag är så glad, och det är äkta glädje jag känner nu. Inte något fejkat grejs" Som Maria klämde ur sig i senaste avsnittet av Hollywoodfruar. Och en regel att leva efter: "Gör dig fin för din man... och dom på affären, och dom på gymmet"
Underbart. ;)


Bild: QX.se

Appropå listor

Hittade en lista hos Qain.

1. Pratar du fortfarande med personen du kysste första gången? Definitivt inte, men lite osäker på vem det var också. Annan stad, annan tid.
2. Har du sett din bästa vän gråta? Ja
3. Vad åt du senast? Vaniljyoghurt med cheerios och en kopp lipton-thé
4. Har du fått någon komplimang idag? Absolut :)
5. Har du varit med i en rättegång? Nej, och helst inte.
6. Är du polare med grannarna? Nej men vi är ju inte osams heller så det är ju en bra början. ;)
7. Vilka länder har du bott i? Ehm.. Sverige, fast Stockholm känns ju lite osvenskt. ;)
8. När åkte du bil i mer än 15 minuter senast? När vi åkte till Trehörningsjö över påsk.
9. Har du haft en stalker? Mja, någon halvtokigt fynd från nätdejting men inget allvarligt.
10. Minns du dina/din musiklärares namn? Ja, speciellt Pelle.
11. Hur bra är din syn? Inte särskilt lysande, amning har ingen positiv effekt direkt.
12. Var är dina syskon just nu? Hos mamma
13. Vad var den senaste drömmen som du minns? Bara hemskheter. Vaknar och tror att något hemskt hänt Leonidas.
14. Vem ringde dig senast? Älskade Mamma
15. Vilken tid gick du upp imorse? 08.13, Leonidas tid.
16. Vad ska du göra i helgen? Titta på porslin och städa
17. Vad står det i det fjärde smset i din inkorg? "Men... ta hand om er och ge Pär en kram från mig. Fina ni. Vi hörs imorgon :)"
18. Vem är den senaste kändisen du tog på? Ola Salo
19. Vad finns i din bakficka? Ludd
20. Vad gjorde du klockan 2 inatt? Ammade/Sov
21. Vad är det första du gör på morgonen? Busar med Leonidas, världens finaste
22. Vad ska du göra efter det här? Väcka Pär som somnat på soffan..

Samla ihop bitarna

Vi har en lång att-göra lista som mest bara växt och växt sedan flytten. Allt från placeringar av lampor (för att inte tala om inköp av lampor), bygga hyllsystem i köket, köpa nytt porslin till att fixa lillrummet beboligt och kul etc. etc. Man vet liksom inte vart på listan man ska börja längre, ALLT känns meckigt!
Eftersom vi beställt inglasning till balkongen nu också så fick listan ytterligare punkter... det blev liksom 10 kvadrat till att inreda. Det är skitkul, verkligen, men hur gör vi för att hinna med?
Egentligen så har vi väl ingen tidspress, bara en känsla av att saker måste bli gjorda.. "för snart går han ju" och "snart är det sommar" och "snart är det dop".
Sedan måste man ta hand om varandra och sig själv där emellan föräldraskap, jobb och sjukdomar som hamnar i vägen. Sådant tänker jag mycket på - att få tid för varandra. Då kan jag nästan känna att åt helvete med att-göra listor, inredning och andra materialistiska krav. Viktigast är att vi hinner ta vara på här och nu och oss. Livet är inte ens långt om man så blir 96 år. Jag vill vara runt mina nära och kära för alltid helst. Läst lite ur Mia Skäringers Dyngkåt och hur helig som helst, om hur det gick med hennes småbarnsår och relation till barnens pappa. Då blir jag lite rädd. Så vill jag aldrig få det. Läs den, hon är sjukt rolig och träffsäker, och äkta ut i fingerspetsarna.
Nu ska jag gå och vårda relation för bebisen sover! ;)

För Ruth som inte längre är med oss

Med dig blev det här
en annan värld
och jag är så glad att du var här

Vad du än ser
vart du än går
finns du alltid kvar hos oss ändå

Text: Niklas Strömstedt


Ruth var Leonidas gammelmormor - Pärs mormor. Hon saknas av många. Är glad att Leonidas fick träffa henne och vi ska berätta om henne - alltid. Vila i frid.

Ut med det gamla - in med det nya!

Har varit på smink-kurs på Make up store idag. Jättekul och helt klart över förväntan. Fick ett presentkort i julas som det var dags att nyttja och jag fick med mig massor av fint därifrån. Passade på att ställa frågor om brudsminkningar också. Måste bli proffs innan sommaren...



Och nu är den på väg!
Det blev en HP Pavilion dm1-1030eo. Kommer med posten om en dag eller två. Blev väl inte så billigt som jag hade tänkt mig men och andra sidan får jag mycket mer för pengarna. Ingen Mac till brorsans stora förtret? ;)

Nu kommer Pär hem

Efter tre dagars frånvaro så är han äntligen hemma. Ser honom från fönstret...

Glad Påsk

Tillbaka!
Det blev en bloggpaus.
Vi har spenderat påsken i vackra Trehörningsjö tillsammans med tjocka släkten. Det blir intensivare för varje gång man är där - i takt med att barnen växer skulle jag våga påstå. Men det är kul, trevligt och mysigt.. men känns som att huvudet får lite semester när man kommer hem ändå. ;)

Leonidas fick träffa sin gammelmormor och gammelmorfar på Pärs sida. Dom är nästan hundra år. Jag håller tummar och tår för att Rut ska bli bättre just nu för hon har kännt sig väldigt krasslig på sista tiden. Framför allt hoppas jag att hon ska slippa ha ont. Tänker på dem mycket. Dom två är de som lade grunden till hela hoolabalooet som jag beskrev några rader upp... och det gjorde dom bra får man väl säga! :)





För övrigt har det som skulle varit en såld dator blivit två sålda datorer. Vi hade ju två exakt likadana och plötsligt ville Pär bli av med sin också. Så nu ska här investeras i netbook. Har lagt ett litet band på mig så jag inte rusar iväg och köper nu när "nästa generations" netbooks släpps vilken dag som helst. Det där med HDMI-utgång är tydligen livsviktigt. Väntar till fredag. Sen får vi se...