Oh Joy!

Jag fick jobbet, alltså jobbet med stort J. Jobbet jag verkligen ville ha. Det med den fantastiska personalsynen och utvecklingspotentialen. Jag hade en sådan bra känsla efter intervjun. Jag kände bara att WOW, det här är för mig. Och de kände samma sak tydligen för det blev jag.. av 299 sökande. Är så lycklig så jag svävar!
På fredag firar vi med champagne!

Ord

På http://www.wordle.net/ kan man ta reda på vilka ord man använder mest frekevent i sin blogg och detta i form av ett sådant här snyggt ordpussel. I like!

Snodde länken från DivineMadness, tyckte det var så coolt. :)

Ingen mer mangel, tack

Jag har gått igenom en mangel tror jag, och kommit ut lite som en platt pannkaka. Golvad! Jag tar det från början. Jag skulle ju fått provsvaren från det hemska strumaprovet per post eftersom det citat var "ingen fara alls" men istället för ett sådant brev så fick jag förra veckan en ny kallelse. Jag blev helt kall i hela kroppen, såklart.. livrädd blev jag. En ny tid och en ny läkare. Såklart undrade jag ju vad det betydde så ringde upp kirurgmottagningen direkt och fick då till svar att de inte hade fått tillräckligt med celler för att kunna se något. Jaha? Men alltså. Det var ungefär det värsta jag varit med om och nu säger någon på telefon med lite skratt i rösten att det "bara" saknas lite prover så nu måste de ta fler. Herre gud! Så jag lade på och satte mig vid datorn och googlade på läkarens namn. Får upp att hon har hand om cancerpatienter. Fy fan. Jag bara grät och grät och grät. Att beskriva det som ångest är väl en underdrift. Drygt en timme efter det beskedet skulle jag dessutom på arbetsintervju. Ett jobb som jag verkligen ville ha men hur gör man ett bra intryck när man just fått "dåliga nyheter"? (Jag tror jag höll ihop okej ändå).
Idag var det dags för den nya provtagningen. Fick ett ultraljud på halsen och de kollade på mina körtlar, "normal" "icke normal" osv. Sedan stack de OCH pumpade två gånger från halsen, och nu känns det ungefär som att någon slagit mig hårt där. Fy tusan så vidrigt. Får provsvar på drygt tre veckor men åter igen så sa läkaren att det ser helt lugnt ut och är "ingen fara", man kollar bara för att vara 100% säker. Som rubriken säger... no more, please.

Big 26

Jag fyller 26 om tre veckor. 5:e november. 26... närmare 30 än 20. Jag må vara äldst i min familj men i vår umgängeskrets så är vi typ yngst, jag och Pär. Därför känns det inte så farligt ändå. Att bli lite äldre kan föra med sig många goda saker. Ju närmare 30 man är desto mindre ser folk på en som en ungdom, en sådan som är omogen och inte riktigt vet ut eller in. Jag är inte en sådan person som inte vet ut eller in, men är man i en viss ålderskategori så åker man lätt över en kam för om det är något folk älskar så är det att generalisera. Jag hoppas att det är så i alla fall, att man blir mer myndig i folks ögon. Och sedan tycker jag inte 26 är särskilt gammalt egentligen, jag känner mig väldigt lugn. Jag har världens finaste lilla son och sambo. Jag bor i Umeå nära alla dom närmaste, vi har köpt ett hus(!)... det som fattas är en bra arbetsplats där jag kan växa, här i Umeå. Men det löser sig, det är jag övertygad om. Men poängen är, jag har så mycket bra och jag är så otroligt tacksam över det. Och jag är bara 26. Snart. Bara.

Videoblogg?

Kanske skulle börja videoblogga?


Jag och Leonidas skypade med Kaj en stund idag. Därav inspirationen.

Önskningar inför torsdag

1. Fint väder, strålande sol.
2. Rika besökare på visningen.
3. Att alla blir kära i lägenheten.
4. Att vi lyckas få veck vartenda fingeravtryck och dammkorn innan visningen.
5. Att de börjar slåss om vem som ska ha den.
6. Vi får vad vi begärt för den, plus lite till.

Återkommer.

Uppsnärjt och jordat

Det händer vansinnigt mycket just nu. Och när vi inte springer till läkare och tandläkare med streptokocker och visdomstandsproblem så köper och säljer vi hus och hem, städar och fixar, ser på massa filmer, målarar, fotar och så vidare. Leonidas har lärt sig konststycket att gå och bara hålla i med en hand vilket är jättesvårt och kräver mycket balans, så han är på g. Så kan han dricka från sugrör också. Och älskar smoothies. Eller Schmoschies som min mamma säger. Hon är för söt. Men ja, det händer saker hela tiden. Jag sökte ju flera jobb för ett par veckor sedan och ska på intervju igen nu i veckan. Jättespännande, jag är utvald bland 299 sökande eller något.. många var det. Jag vill verkligen ha det här jobbet också. Tror jag skulle trivas. Det är saker jag vet att jag är bra på och på ett ställe som känns som en trevlig arbetsplats. Känner mig väldigt lugn inför intevjun, if it's meant to be it's meant to be. Saker blir som det är tänkt. Bara man gör sitt yttersta så blir allt bra. Bra. Bäst. Man behöver bara bestämma sig.







Foto: Gisela Lindbäck