Gift!

Älskade varenda sekund av bröllopet! Älskar min man och son, känner mig som världens lyckligaste! Ville bara berätta...

Kurerar och bläddrar i bröllopsmagazin

Jag kurerar mig för fullt, måndag är jag tillbaks på jobbet. Rösten är prima, halsen inte lika irriterad längre och jag kan typ - typ - lyfta huvudet själv utan att ta hjälp med armarna. Har känts lagom roligt att behöva lyfta huvudet så fort man ska ta sig upp från liggande.

Idag har vi fixat en outfit till Leonidas, han ska ha en Prins och Prinsess-dag på dagis. Mycket viktigt att komma utklädd, annars får man känna sig som sämpigaste föräldern någonsin. Sist de skulle kläs ut så var det "troll-dag" och vi tyckte det var onödigt eftersom Leonidas själv är så obrydd. Men dom andra barnen var superutklädda och tyckte "Varför är inte han utklädd för??" och tusen andra frågor och menande blickar. Så nu blir han utklädd, kan dom låta bli att undra något den här gången. Grupptrycket är stark. ;)

Ikväll är det schlager. Jag håller alla mina tummar och tår för Danny. Jag älskar Loreen också men jag vill verkligen ha Danny till Baku.

Hur tusan tänkte jag med rubriken nu? Aldrig bra att börja där. Men ja! Jag köpte på mig ett gäng bröllopstidningar när vi var på stan och.. aaah, så mycket att tänka på så lite tid säger jag bara. Men jättejätte kul ska det bli. Hoppas alla bjudna kan komma, det kommer bli den bästa dagen ever. <3

Jag lever!!

Och mår ganska så bra. Och för att inte prata om allt som känns jobbigt ovisst och läskigt så byter jag ämne.

Idag beställde vi diamanterna till ringarna! Temat, eller det som får våra ringar att matcha är att vi har gult guld och att vi kör på en stor gul diamant i min och fyra lite mindre, gula, i Pärs. Pär får en glittrande rad rakt igenom sin 9mm ring och jag får en diamantblomma, en stor gul brilliant i mitten och 12 mindre vita brillianter runt om. Längtar!!!

Jag kanske skulle tillägga att det inte blev Efva Attling ringen till slut. Vi bad att få tala med en guldsmed om den och ville göra några små ändringar men det visade sig vara en guldsmed med stor integritet som minsann inte gjorde några kopior! Därför har vi med Attlingen som utgångspunkt designat något helt eget som faktiskt ingen annan har, jag har letat på webben och hittar då inget liknande (så låt mig tro att jag är unik i alla fall). Så himla kul och prisvärt. Sjukt att man kommer gå runt med en ring för mellan 20-25 000 på fingret. Men är det for life så är det, och Pär älskar jag till tidens slut.

Opererar strumahelvetet

Det här får bli ett lite ångestladdat inlägg, såhär dagen innan operationen.

Ni som läser har säkert följt med när jag efter graviditeten hittade knölar i min hals som visade sig vara knölstruma. Skulle vara ofarligt men fick besked redan då att det skulle opereras inom en 10-15 års period. Så blev det dock inte.

Gjorde ett återbesök för uppföljning den 13 februari. Då tittade man på knölarna igen och kunde plötsligt inte garantera att de var ofarliga. Fick besked om operation inom en till två månader och nu är det alltså dags imorgon. Man kommer ta bort den knöliga delen av körteln, min högra sida ska vara frisk vad man vet nu. Ska inte innebära medicinering utan ska räcka med att man tar bort den sjuka vänstra sidan och sedan ska det "peppar, peppar" vara bra. Och det hoppas jag av hela mitt hjärta för det här är det värsta jag varit med om. Att ha en risk i kroppen, att inte veta, att någon ska skära i en. Jag är jätterädd. Så rädd så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Har till och med skrivit ett avskedsbrev till min familj för säkerhetsskull...

Och till alla utanför familjen, som jag inte berättat för. Ni får läsa det här istället, då jag inte orkar förklara om och om igen. Jag hoppas att allt går bra imorgon och överlever jag så återkommer jag med ett betydligt muntrare inlägg. Om vigselringar, bröllop, frisyrer, viktnedgång, lösögonfransar och nagelkulörer.

Just nu håller jag mest tummarna för att jag överlever. Det får ni också göra, hemskt gärna. Behöver alla stärkande tankar och ord för när man ska in på sjukhus då är man inte mer än en liten liten köttklump, med puls.

Inte gravidavis, har annat för mig!

Fick en award från Johanna , får man tacka för... men jag misstänker att det också är en pik för att jag inte bloggat på länge. ;)

Här är jag i alla fall, smyger in som att inget hänt... det har inte hänt särskilt mycket heller. Jag har skaffat en iPhone, fått ett gymkort på IKSU i julklapp av min käresta så vi tränar minst fyra gånger i veckan nu och sedan planeras det såklart bröllop för fulla muggar. 6 månader och 5 dagar kvar!!! Tiden går då så jävulskt snabbt. Och hela tiden dyker det upp saker som man ska veta och boka och alla är så himla födda med bröllops-know how utom jag. Vi håller i alla fall på och har gjort vissa större ramar och tidsplanering. Värst just nu är nästan inbjudningarna. Vi vill ju ha ett litet bröllop men vill inte heller att någon ska känna sig utanför och bli ledsen för att de inte blivit bjudna. Trodde inte det var så komplicerat...

Annars så har jag dragit på mig ett sjuhelsickes mål till bröllopet, eller i alla fall för året. Jag illustrerar det så att ni förstår:

Pär fick ett lika rimligt mål han ;)...

Så detta jobbar vi hårt för just nu och det börjar faktiskt hända en hel del kul på storleksfronten, vilket jag är så himla glad för! Har dessutom fått världens energiboost sedan vi börjat så allt känns mycket roligare! Jag har även tatuerat mina ögonbryn så att jag ser ut som mig själv, även utan smink - så fint blev det. Och så har jag börjat gå på kemisk peeling/ansiktslyft varannan vecka för att blir av med alla hemska acnneärr som jag dragit på mig genom åren. Lyxigt, det är verkligen en pågående renovering.

Sedan har vi valt ut en ring också, till mig.. och jag är helt kär i den:

Sweet hearts crown, från Efva Attling. LOOOVE IT! Kommer dock beställas i gult guld.

Annars så finurlar vi på kläder, musik, dekoration och självklart så ska inbjudningarna ut inom kort.

Så vet ni att jag lever och att det sista jag vill nu är att bli på tjocken! Snart åter! Kram!

Gravidavis

Den senaste tiden har det kommit smygande och dagens rubriker var "droppen". Jag erkänner, jag blir SÅ avis. Vi vill ju ha fler barn, men vi har resonerat och bestämt att det ska vänta tills efter bröllopet.. och det är ju så orimligt långt bort!! Jag längtar efter en till liten parvel, dom förgyller tillvaron som inget annat och just nu så känns det som att ju fler desto bättre! ...Fast så känns det ju inte direkt efter förlossningen så någon måtta finns det ju. Haha.. huga, ser fram emot en mysgraviditet där Leonidas kan gå och klappa och gosa med magen och undra vad det är för någon där inne.. för att inte tala om jag o Pär! Tror inte vi tar reda på vad det blir nästa gång, då överraskar vi alla.. kanske. ;)

Bröllopsgnomen

Jag har ett hemligt ess när det gäller bröllopet. Lite av en "fairy godmother". Någon som finns där med tips och idéer, som brinner för detaljer, kärlek, stämning och som är det bästa bollplanket man kan tänka sig. Hon är en vän som jag verkligen saknar, vi har inte setts på år och dagar, men när hon mejlar finner jag mig själv skratta högt och bli alldeles varm i hjärtat. När jag själv känt mig oinspirerad och fastnat i andra tankar så kan jag inte hjälpa att smittas av hennes energi och engagemang. Hon är en jättefin person, och det tål att sägas flera gånger. Jätte jätte fin.

Jag fick nyss ett mejl av henne. Men jag skriver detta i bloggen då jag inte hinner svara ikväll. För jag vet att hon kikar in här och jag vill att hon ska veta vad det betyder för mig. Tack tack och tack. :)