Dator säljes

Har lagt ut min bärbara 17" speldator på blocket nu. Har inte spelat på säkert ett år och nu har vi ju skaffat stationärt att spela med så det finns liksom inte ett behov längre.
Har någon som vill kika på torsdag så.. först till kvarn! ;)

Nu mera spelas det ju mest för att vinna pengar, men nu saknar jag verkligen det magiska med World of warcraft. För att inte tala om guilden. Huvva! Undrar vad Danimoria gör nu för tiden... sitter säkert med handen i en chipspåse och deppar.
Ska återuppta detta när som helst nu, när som helst...



Uppdatering: Torsdag intställt. Datorn fortfarande till salu...

Det goda med det onda

Jag är sällan sjuk men när jag blir sjuk så blir jag det ordentligt och gärna ofta.
Som nu. Åkt på en sådan där mina till förkylning där halsen känns som ett myrbo och näsan som en champangeflaska som skakar sig själv lite nu och då. Usch. Har tagit ytterligare prover angående knölen på halsen också. Träffade en läkare och grät ut över min cancer-rädsla men fick höra att det absolut inte verkade vara det, och det var skönt att höra från en expert. Däremot behövdes mer blodprover för att förstå sig på vad för typ av förstorad körtel det kan röra sig om och hurvida min kropp kan bota sig själv eller behöver hjälp på traven. Hon var snäll hon som tog blodprovet, inte en "babushka" som den förra sköterskan. Gick därifrån och var glad ändå. Det kändes inte som att man hade blivit våldförd. Åt en bit choklad för sakens skull. Blod är trots allt blod (dvs. läskigt). Det var en liten uppdatering för helgen har varit rätt händelselös. Mattias vann Let's Dance och Ballar av stål var lika brilliant som vanligt. För övrigt har vi mest myst Pär, Leonidas och jag. Var länge sedan vi hade en sådan helg med bara vi. Välbehövligt.

Dag 3. Suck...

Imorgon kommer han hem. Tiden går långsamt när han är borta.

Jobbigt att sakna, tycker det är överskattat.

Nattuggla

Inte trött. Sitter uppe och letar en bra mini PC. Svårt!
Alla tips är välkomna.

Appropå... nattuggla deluxe. (Klicka)

Dag 1

Pär åkte tidigt i morse. Leonidas och jag vaknade till en stund för att säga hej då vid fem snåret och sedan sov vi ett par timmar till. Vi åt frukost och lekte, slötittade lite tv och bestämde date med Leonidas mormor lagom till middag. Tog en promenad till mormor, åt och socialiserade. Leonidas tycker det är spännande med alla människor där, han slänger med huvudet för att se allt som händer och pratar och pratar och pratar. Morbror Kaj gör de tokigaste grimaserna, han häpnar varje gång. Vi fick paket med posten också. Massa coola kläder som jag beställt för ett par dagar sedan från Lilla Mirakel. Bland annat mössan nedanför, han såg ut som en sverigekanin. Haha. Måste ses. ;)
Nu kommer min syster när som helst, hon ska hålla mig sällskap ikväll. Inte så ensamt i alla fall...

Ensamma veckan

I veckan måste Pär resa igen. Jobbet som kallar. Jag och Leonidas ska roa oss solo, och det är väl inte ett problem i sig. Vi har alltid trevligt. Men vi saknar Pär när han är borta. Två dagar känns inte så farligt, men nu ska han vara borta fyra. Det är inte kul alls faktiskt. Då är det skönt att veta att det var därför vi flyttade hit till Umeå, här är jag aldrig ensam. Det är såhär just nu, att Pär reser och far... det är okej och jag hoppas att han har det bra under sina resor. Sen hoppas jag väl också att han hittar någonting annat lite längre fram, efter sin pappaledighet. Borta bra men hemma bäst liksom.

På fredag ska jag på läkarbesök igen för att kolla upp knölen på halsen. Jobbigt att Pär är borta då. Läskiga jävla knöl.

Längtar till helgen igen, det är likadant oavsett om man jobbar eller inte, man längtar alltid till helgen.

Tycka-synd-om-mig-själv fest

Usch, så här ligger det till;
Jag upptäckte en knöl på främre delen av halsen för ett par veckor sedan, stor som en större vindruva kanske. Tänkte "vad i hela? har jag fått ett adamsäpple?". Jag försökte skämta bort det, men det är en ytterst tillfällig lösning med tanke på min hypokonderi. Jag började såklart googla på "knöl på halsen". Då får man upp en massa skoj kan jag meddela. Cancer först och främst. Så... panik och gråtattack tills jag somnade och vaknade morgonen därpå med en förhoppning att det var en dålig dröm.

Kände efter.
Knölen kvar. Helvete.

Ringde vårdcentralen som erbjöd en läkartid om 3,5 veckor. Yes. Ska jag gå runt och tro att jag ska dö i drygt tre veckor innan någon övertygar mig om motsatsen? Jag lät det gå en vecka. Sedan blev det google igen. "Knöl på halsen + graviditet". Massa massa träffar där med. Hormonobalanser, köldkörtlar hit och dit och struma.
Då bestämde jag mig idag för att ringa bvc-läkaren som vi träffar för Leonidas skull, bara för att höra om det var något hon kände igen på nyblivna mammor, hon träffar ju en hel del tänkte jag. Hon bad mig komma in omgående. Hon tyckte det såg ut som struma och skickade mig för provtagning på lab. De tog flera rör blod. Hysteriskt jobbigt (men nu mera klarar jag ju allt!). Fick gå före den långa långa kön eftersom jag hade Leonidas med mig. Det blev klart snabbt och så fick jag en ny läkartid redan nästa vecka för att gå igenom vad proverna visar. Så struma, kanske? Bättre än cancer men fortfarande förbannat jobbigt. Kan inte hjälpa att bli lite bitter efter att ha gått igenom så mycket det senaste året.. inte detta också, liksom.

Pratade med mamma, tur att jag har henne. Hon berättade om en kollegas kompis som hade fått samma, att det var väldigt vanligt tydligen, och att kollegans vän blivit bra igen efter medicinering. Det kändes skönt att höra. Hoppas jag har lika tur.

Allt jag önskar är att få vara frisk. Att min familj är frisk. Att vi får ett långt och spännande liv tillsammans.

(Ni får ursäkta min melankoli.)

Uppdatering:
Googlade lite till. Tydligen har både Oprah och Marie Picasso struma.

The inner hemmafru

"Hur har din dag varit älskling?"

Jo tack, bra. Har plockat, städat, bäddat, diskat och tvättat. Har dessutom ammat, lekt med sonen och tagit honom med på promenad då jag även passade på att köpa lite ost till middagen som jag spenderade hela förmiddagen åt att planera. Och strax är maten klar, det blir tacopaj, hoppas det ska smaka!

Wooow.

Gillar det här med matlagning, det har man som inte riktigt tid med när man jobbar och alltid kommer hem vrålhungrig och vill få i sig något så snabbt som möjligt. Nu planerar jag, läser kokböcker och funderar ut egna saker så att det blir nya rätter nästan varje dag. Gott blir det.. och bra mat, allt från husmans till mer exotiskt och hittepå. Det är kul att laga mat. Det är däremot väldigt tråkigt att städa upp efter sig...

Ikväll har vi ett mystiskt garagemöte med föreningen. Nu ska här väljas representanter. Känner mig lite på krigsstigen, tycker byggherren har alldeles för mycket att säga till om just nu. Vi får väl se hur det går.

Grattis, grattis...och grattis

Så igår var det dags att vinna pengar igen, första vinsten sedan han föddes men tänker ändå räkna in det till förra årets winningstreak så nu är totalen uppe på 18500 spänn. Men blev bara 6 rätt och 3500kr denna gång... liiite bittert, hade jag fått in den sista hade vi ju vunnit över en halv miljon. Fan. Men härligt ändå! :)
Pengar kommer väl till pass då vi ska på bröllop i skåne till sommarn och det är dags att boka biljetterna nu. Ibland har man bra tur alltså...

Igår var också dagen då vi hade en överraskningsfest för Maria som fyllde 30. Blev massor av karaoke, glitterögonskugga och schlager, det blev väldigt lyckat om du frågar mig. Vi hade hyrt den fina lokalen högst upp i vårt hus där man har panoramautsikt över hela stan, från Volvo till Margots tuttar typ. Trevligt trevligt, och så otroligt roligt med Anna Bergendahls seger där mitt i allt. En väldigt bra dag helt enkelt!

Gillat henne från första audition i idol.

Så grattis Maria, grattis Anna Bergendahl och grattis till mig! :D

Orsak till extas

Ett ord: Milkshake.
Inget komplicerat... vanilj fungerar utmärkt. Håhå, lycka genom ett sugrör!

Idag födelsedagsfikade vi på Costas med sambons bror och hans blivande fru, födelesdagsbarnet. Hon blev 30. Den stora trea nollan som jag fruktar. Men det är långt kvar så det blir säkert bra...

Yttrandefrihet

Jag började min morgon med att titta på Efter tio med Malou von Sievers. Hon intervjuade Lars Vilks, konstnären som gjorde en satirbild av Mohammed som rondellhund. Jag blir riktigt arg. Jag tycker det är sjukt att man inte ska kunna skämta om islam på samma sätt som övriga religioner. Tycker inte alls att det handlar om att sparka på någon som ligger, islam är en religion - inte en person. Och jag blir så irriterad på Malou som ställer de mest dumma frågorna, som avbryter och drar konstiga slutsatser. Låt mannen tala till punkt och lyssna på vad han faktiskt säger. Vad vore vi utan vår yttrandefrihet?

Håller med Peter Englund om detta;
"Att tysta Lars Vilks handlar i förlängningen om att tysta oss alla. Om hans konst kan vi alltid diskutera. Om hans rätt att utöva den – aldrig."

Eftergraviditetscraving

Vad sägs om blodpudding? Inte ätit detta på säkert tio år och helt plötsligt dök suget upp. Läskigt. Jag som är tvångsmässigt rädd för blod i vanliga fall. Förlossningen har skadat mig for life. :P


Mmmm..

Öppet brev till Svenska kyrkan

HUR MYCKET HAR NI MÖJLIGEN ATT GÖRA DESSA SEKULARISERADE DAGAR?

Jag har ringt dem hur många gånger som helst. Alldeles för många gånger och alldeles för många församlingar för att det ska vara acceptabelt att de kallar det för telefontid mellan 8-12 och 13-16. Och varje gång har jag fått tala med samma ensamma stackars växeltelefonist som med någon utländsk brytning menat att "de kanske har möte" eller "kan jag lämna meddelande?". Ja du kan gärna lämna ett meddelande, kan du hälsa dem att jag vill diskutera min sons dop, ringer de upp då?

Men det var tydligen ett alldeles för komplicerat meddelande att lämna, "kan koppla dig om du vill?". Eeeeeh. Näe tack.

Usch. Tycker kyrk-grejen är jobbig nog utan att behöva ringa och tjata. I don't want it THAT bad liksom.

Tillbakablick

Nu i mars är det ett år sedan Leonidas blev till. Fast det hade vi ingen aning om då. Det visade sig som illamående två och en halv månad senare. Gnällde på jobbet och fick kommentaren "E du gravid eller?" från en riktigt stockhomsk kollega, nämner inga namn. ;) I vilket fall så växte då en stor klump i halsen för jag kände ju själv att det var någonting konstigt med kroppen. Köpte ett test. Kissade stickan. Fick ett plus. Förstod ingenting. Låg ensam i vår säng som en död fisk, för min sambo var bortrest då. Skickade ett sms att han inte skulle vara orolig men att jag hade tagit ett positivt grav-test. Innan det här hände så hade jag bestämt mig för att jag aldrig skulle ha några barn och innan det här hände så hade jag sagt att det var abort och inget annat som gällde eftersom det var min största skräck i livet - föda barn. Men så kändes det inte alls när stickan visade plus. Visst blev jag livrädd och visst var jag livrädd resterande graviditet, men jag kunde inte välja något annat än att behålla. Det var som att, om den här lilla saken klarat av att fästa sig därinne och börjat växa mot min vilja och med skydd och alltihopa... då måste det bara finnas någon mening med det. Det tror jag fortfarande... eller vet. Är så glad att vi valde som vi gjorde. Är så glad att livet inte blev som man tänkt sig.

Dop

Funderar mycket på dop... innan Leonidas föddes hade jag sagt aldrig i livet men nu så känns det faktiskt som någonting jag ändå vill göra, fast på vårt sätt. Jag tycker att det är en fin cermoni och sedan så vet jag att vi kommer få väldigt stor frihet att göra någonting som är kul och icke traditionellt då vi har valt en präst som vi känner väldigt väl. Spenderar sena kvällar med att leta symbolisk musik och har redan tillfrågat min bror Kaj om han vill bli Leonidas fadder. Han sa ja, men bara under förutsättningen att han får kalla sig Gudfar. Det får han väl.
Jag tycker som om att ha saker klara i god tid, jag vill kunna skicka ut inbjudningar och veta att allt är under kontroll... och det kommer det vara så fort de yttre omständigheterna så som lokal och datum är på plats. Eller inbillar jag mig? Aldrig planerat "släktträff" förut.